Det är ingen nyhet att den svenska lagstiftarna – såväl under vänster- som högerstyre är som besatta av sexuella handlingar. Att det gäller att stävja vågen av framför allt klanrelaterade våldtäkter är förstås befogat. Även annat grovt sexuellt våld.
Men att genom Brottsbalken bygga ut den sexuella regleringen av sexuella tjänster är enligt min mening att gå för långt. Redan nuvarande kriminalisering i 6:1Brottsbalken av köpare vid prostitution är enligt min mening orättvis, särskilt som den person som med öppna ögon tillhandahåller sexaffärer går fri och dessutom av de rättsvårdande myndigheterna närmast helgonförklaras. Alltså kvinnor som rest långa vägar för att via hallickar locka till sex i svenska städer. Enligt min mening borde antingen både köpare och säljare kriminaliseras – ifall strafflagstiftning öht är en förnuftig väg. Om säljaren kriminaliseras kommer antagligen den internationella sexhandeln att reduceras.
Jag skriver detta med anledning av en lagrådsremiss från regeringen 6 februari 2025 med skärpt kriminalisering av ”sexuella kräkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv” som rubriceringen lyder. Det rör sig om ett lagförslag som lagt fram av en utredning med Petra Lundh som ordförande (SOU 2023:80). Några förslag i lagrådsremissen har jag inga invändningar mot. Men när det gäller köp av sexuella tjänster går regeringen – enligt min mening – rakt in på grundlagsskyddat område rörande människors privatliv.
Jag tänker på nuvarande prostitutionsregleringen i 6:11 Brottsbalken som nu föreslås utvidgad. Idag är lydelsen:
6§ Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till fängelse i högst ett år.
Nu föreslås bestämmelseni 6§ få en vidare räckvidd genom lydelsen:
6§ Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, förmår en person att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling i huvudsakligt syfte att delta i eller förevisas handlingen, döms för köp av sexuell handling till fängelse i högst ett år.
Utvidgningen motiveras bland annat av att regeringen vill komma åt sk sugar dating. Dvs män som genom lyxiga erbjudanden i utstuderade förhållanden umgås med kvinnor och skaffar sig sex. Låt mig citera några rader ur remissförslaget (s 55):
Vid s.k. sugardejting kan en maktobalans föreligga även om det inte finns ett tydligt orsakssamband mellan att viss ersättning lämnats och att barnet deltagit i en sexuell handling. I dessa fall kan relationen som sådan innebära en maktobalans. Sugardejtning avser ett arrangemang där en äldre person, vanligen en man, ger ekonomisk ersättning eller annan kompensation till en yngre person, vanligen en flicka eller en kvinna, för umgänge som ofta inkluderar sex.
Det är tydligt att lagförslaget avser att utvidga en mans ansvar för prostitution bland annat för sexuella handlingar i mer lyxig och glamorös förpackning. Det rör sig om en mer inlindad och fast uppvaktning från mäns sida mot kvinnor. Återigen hörs alltså feministernas skall mot män. Denna gång med sikte på dem som frikostigt erbjuder kvinnor plats i deras sexharem. Någon tvekan kan inte råda om att dessa kvinnorna agerar utan nödtvång. Det är lyxliv och ekonomiska överväganden som blandas med känslor för en vänlig man (oavsett dennes baktankar). Brottsligt syfte måste således bli svårt att styrka. Men det hindrar inte lagstiftarens iver att utvidga kriminaliseringen av prostitution. Alla små rödluvor måste skyddas från farliga vargar. Men som vi snart ska se får lagtexten en oväntad omfattning.
Som jurist intresserar jag mig särskilt för hur det nya brottet beskrivs i texten till lagförslaget. Såvitt jag kan se omfattar den objektiva sidan (1) att ta initiativ (”förmå en person”) till sexuell handling) (2) utge ersättning i någon form samt (3) att delta i handlingen (eller ”förevisa” den i bild mm). Märk att det inte talas alls om tvång! Tvångsaspekten nämns inte explicit. Lagen har bara fokus på sexdeltagande och belöning i någon form. Varken själva formen för mötet eller ersättningen preciseras. Det krävs inte otillbörlighet eller en viss typ av kränkning.
Enligt min mening har den objektiva handlingen fått en synnerligen vid omfattning. Orden i förslaget måste tala för sig själv. Några undantag för vanliga dejtingförhållanden anges inte i lagtexten, en fråga som regeringen i sin stora ”godhet” inte alls bekymrat sig över. Inte heller har äktenskaps – eller samborelationer undantagits. Men det får anses underförstått att regeringen inte ansett att reglerna ska tillämpas om en man bjudit på resa, restaurangbesök och i samband med detta haft sex. Men vem vet?Kriminaliseringen är så svepande att man häpnar.
I sin iver har regelns ordalydelse faktiskt fått ett innehåll som omfattar en man som har en relation med en kvinna utan egen försörjning, dvs den person som man förr kallade ”hemmafru”. Så här kan det gå då moralisk iver och synnerlig godhet tar över vanligt sunt förnuft.
Det nya brottet kallas på nyvulgär svenska ”köp av sexuell handling”. En tjänst kan enligt vanligt språkbruk köpas, men knappast en abstrakt handling.
Torsten Sandström
