Jag klagar ofta över hur vänsterliberala journalister driver politik i svenska medier. Det sker även på nyhetsplats. Dessutom i rader av samhälls- och kulturreportage. Det allvarliga är att det sker utan någon närmare åsiktsdeklaration som kunde hjälpa publiken att tolka budskapen och dra öronen åt sig. Ofta är rapporteringen att se som ren socialistdogmatik. Och detta i medier som säger sig vara oberoende, liberala eller till och med moderat konservativa.
En given slutsats blir därför att vänsterns medier och journalister vill uppfostra allmänheten. Man sysslar med andra ord med propaganda. Det är förstås allvarligt i ett öppet samhälle att åsikter så att säga presenteras under falsk flagg.
Nu ett exempel från DN (7/11), några dagar efter USA-valet. Än en gång ges plats för den vänsterliberala filosofen Åsa Wikforss. Rubriken lyder:
Det kan vara så att Trumpväljarna helt enkelt inte bryr sig om demokratin
Hon är naturligtvis besviken över att Kamala Harris politik med omkr 5 miljoner amerikaners röster i övervikt fått underkänt. Flertalet medlemmar av den federala unionen har röstat för Trump – dessutom i alla sk vågmästarstater. Amerikanerna har med andra ord röstat för förändring. Innebörden är en ny ekonomisk och politisk inriktning av staten.
Att de valt en auktoritär vit man med stor förmögenhet retar förstås Wikforss och det svenska etablissemanget. Särskilt hans moral och vulgära språk smärtar (även mig faktiskt). För den svenska eliten är inte sakpolitiken avgörande, dvs hur vanliga människor uppfattar sin situation. I stället lanseras drömmarnas och symbolernas vänsterliberala dogmer. Om de inte funkar tycks vara ovidkommande. Valet belyser tydligt hur Biden och Harris faktiskt misslyckats med sina visioner. För Wikforss tycks demokrati exakt sammanfalla med hennes egna drömmar.
Att hennes åsikter ges plats innebär att DN binder ris åt sin egen rygg. Tidningens budskap och kampanjer står nämligen inte högt i kurs hos svenska väljare eller hos dem i flertalet av västerlandets samhällen. Många medborgare söker nämligen efter politiska svar på de faktiska problem som vänsterliberalismen under några decennier skapat eller åtminstone inte förmått undanröja.
Svenska politikers ord har i många fall varit rena drömmar. Liberala tankar upphöjs till principer och tillämpas utan hänsyn till förnuft. Ett paradexempel är den svenska skolan som envist stakats ut för jämlikhet och inte för effektiv kunskapsinhämtning. Trots miljardsatsningar och laviner av lagregler funkar på liknande vis Sveriges bostadspolitik, vårdtillgänglighet, invandring, arbetsmarknadspolitik, försvar, EU-inriktning mm dåligt.
Därför litar, enligt min åsikt, människor inte längre på det politiska etablissemanget och deras ständiga glädjebudskap och symbolpolitik till oerhörda kostnader. Nedläggning av fungerande kärnkraftverk blir för svenskar – liksom människor i Tyskland – ett hån i tider med stigande elpriser. Till bilden hör att många frågor är belagda med tabu – särskilt följderna av storskalig invandring. Via drömpolitik påstås att invandring behövs pga låg inhemsk nativitet. Detta samtidigt som planer finns på bidrag med 350.000 kronor till personer/familjer som flyttar tillbaka till Asien och Afrika!
Utan tvekan syns splittringen mellan eliten och folket tydligt i att nyhetsmedierna krisar. Och att Wikforss släpps fram. Framför allt unga människor har vänt ryggen åt statstelevisionens tablåer och tidningarnas vänsterprassel. Gammelmediernas tappade förtroende möter den politiska eliten typiskt nog med bidrag, exv i form av presstöd och stora pengar till SR/SVT. Människor som vänt de traditionella medierna ryggen tvingas följaktligen ändå att betala (via skattsedeln).
Klyftan mellan eliten och folket vidgas med andra ord. På sikt är denna utveckling förstås ohållbar. Missnöjet syns tyvärr redan i västvärlden genom att extrema högerrörelser får luft under vingarna. Detta främst på grund av att politikernas och journalisternas i åratal med envishet drivit flummiga vänsterliberala lösningar. Kriminaliteten skriar. Och skolan är som sagt i kris. Här ställs problemet tydligt på sin spets. Människor ser tydligt hur politikernas fokus inte håller.
Läsaren inser att jag beskriver ett skräckscenario. Det hutlösa är att den intressekonflikt som vuxit sig starkare är självförvållad av den politiska eliten och deras drabanter inom journalistkåren, inklusive Wikforss. Typiskt nog är hon är en medial drömfigur: kvinna, akademiledamot och universitetsfilosof. Bilden är att hon och DN vet vilka medier som sprider sanna respektive falska budskap. Bevare oss för sådana krönta förespråkare av egna principer om sociala rättvisa! I sammanhanget påminner jag gärna om Wikforss´kollega på institutionen i Stockholm, Torbjörn Tännsjö, som förespråkar global diktatur för att lösa den klimatkris han ser framför sig. Det tycks som om gammelmedierna vet hur man finner sina legosoldater.
Men politik måste enligt min mening baseras på respekt för hårda fakta och vanliga människors behov och inte på kompromisslösa dagdrömmar från elfenbenstornens Stocholm. Medborgarna kan inte tillåtas hunsas på det vis som nu sker. Till sist kommer ansvar att utkrävas. Det kommer att innebära att den nuvarande eliten tvingas försörja sig av egen maskin. Lycka till!
Torsten Sandström
