Det visar sig att Sveriges nationella säkerhetsrådgivare minst tre gånger själv gravt schabblat med säkerheten. Att det sker en gång är att se som slumpen. Men att det skett flera gånger är ett tecken på en person som inte har koll på sina papper och göranden.
Landerholm kan säker fungera i andra politiska roller. Men inte just som högste ansvarig för nationens säkerhet. Det som hänt ger intryck av en politisk fars i den svenska bananmonarkin.
Varför har Landerholm inte redan fått annat jobb? Svaret tycks vara att han och statsminister Kristersson är bästa polare. Förklaringen är alltså vänskap. Jag tror jag inte behöver upprepa mina ord om hur den politisk eliten håller samman.
Torsten Sandström