Nu ska betyget F för underkänt slopas, meddelar landets hej-och-hå-politiker. Den vanliga röd-gröna influensan slår än en gång till. Svenska medier applåderar. Förr hade skribenter ropat stopp. En tiogradig betygsskala ska införas så att nästan inte ens en hjärndöd kan få sämsta betyg.
Vad är orsaken? Rapporter visar att många elever med F-betyg stoppas från fortsatta studier på gymnasiet. Politikerna tycker givetvis synd om dem (utan att veta om de snarare inte struntar i saken). Den normala reaktionen borde vara att dessa elever inte vill eller förmår plugga på ett vis som krävs. En bättre pedagogik vore kanske ett rimligt krav. Varför inte yrkesskola i stället för gymnasium? Eller kanske hellre en modigt förnuftig slutsats: alla människor passar inte för studier. Så låt F-betyget vara kvar. Och satsa på en skola för kunskaper åt dem som vill och kan.
Men i ett jämlikhetsdrogat Sverige är denna slutsats omöjlig. Alla individer ses som lika – eller åtminstone kan formas till lika. Därför sänks kraven för gymnasiestudier, med de skadeverkningar som redan rapporteras om dålig läs-, skriv- och räkneförmåga. Det förefaller rent ut sagt korkat.
Dessutom är slopandet av F konstgjord andning som skadar många av de elever som slipper F. Elever som på den vägen kommer in på gymnasiet kommer förstås att få svårt att hänga med. De känner sig mobbade och kraven på psykiatriska diagnoser far i taket. Inte kommer dessa outlaws att tacka politikerna, som i sin stora och obegränsade godhet inte använder sunt förnuft, utan bara reagera via känslor och förhoppningar om röster i kommande val. Om något år kommer svenska journalister att oja sig över hur svårt en stor grupp gymnasieelever har att nå resultat. Krav kommer sannolikt att resas på att all ska få ut studentexamen så att de kan studera vid högskolor. Och så vidare!
Som varm anhängare av demokrati undrar jag vart den är på väg i vårt land. Att alla medborgare har samma rätt mot staten är en sak. Men det betyder inte att alla har samma förmåga. I samhället finns ett behov att många olika förmågor. Elektriker och svetsare har en bättre arbetsmarknad än konstvetare och filosofer. Därför blir vänsterliberalernas fixering vid likhetsdogmen ett Kainsmärke som lyser i deras av godhet överfulla ansikten. Vi vill ju så väl, hör man dem säga.
Politik ska inte bedrivas av sådana drömmare. Men tyvärr har politik blivit ett yrke. Och för inträde i den politiska klassen krävs varken kunskap eller förnuft. Där gäller smidighet att locka folk till valurnan. Slopandet av F-betyget bevisar detta. Svenska politiker agerar som Helan och Halvan. Utan att inse det själva förstås.
Torsten Sandström