I SvD publiceras den 13/12 en fin debattartikel som signerats av personer inom L-partiets ungdomsförbund.
Mot bakgrund av det katastrofala införandet av ett nytt journalsystem – Millenium – inom regionen Västra Götaland pläderar Liberalerna för en samlad översyn av Sveriges 21 regioner/landsting. Man menar att den svenska vården underpresterar internationellt sett. Och anför att en stor byråkrati blivit en belastning. I artikeln pläderas för en övergång till privata val för folket via sjukförsäkringen.
I grunden stämmer kraven med min analys i rader av bloggar. Det är huvudlöst att styra en svensk vårdapparat genom 21 olika huvudmän med ungefär samma uppgifter och administration. Men en privatisering genom obligatorisk sjukförsäkring som ger människor rätt att välja är kanske inte rätt väg. Vårt land är avlångt och lokal tillgänglighet löses inte genom en hänvisning till politiska beslut som fattats inom en mycket kompakt Nederländsk stat. Därför måste ett samspel byggas upp mellan lokala vårdcentraler och olika typer av regionala sjukhus – alla drivna i bolagsform under statlig finansiering och framfött allt kontroll.
Enligt min mening är en övergripande offentlig styrning och finansiering av vården ett värde. Men detta bör ske genom olika typer av offentlig upphandling. Dagens lokala sjukvårdscentraler bör i samverkan mellan stat och kommun kunna privatiseras och kontrolleras. Privatägda och kommunalägda vårdcentraler i aktiebolagsform bör nämligen i princip konkurrera med varandra.
Det svåra förefaller att vara hur remitteringen till regionala sjukhus ska gå till och lösas. Här finns en flaskhals: en påtaglig risk för överremittering och köer såsom idag. Men redan idag är aktiebolagsdrivna sjukhus mest effektiva per vårdinsats och krona. Men detta faktum mörkas i vårt land. Om antalet huvudmän begränsas från dagens 21 till en handfull borde slussningen kunna underlättas. Olika komplicerade vårdbehov kan läggas ut genom ett löpande anbudsförfarande där bästa tid och pris avgör utfallet. På så vis bör en avsevärd regional byråkrati kunna ersättas av sjukvårdspersonal.
En handfull statliga myndigheter bör kunna forma mönster för såväl lokal som regional vård och samspelet dem emellan. Ett sjukvårdsutskott i riksdagen bör inrättas och träda in för att ta det övergripande ansvar man redan har! Idag ska 21 landsting sköta det mesta i egen regi. Det är knappast effektivt varken på lokal eller regional nivå. Som sagt, redan idag finns väl fungerade privata vårdcentraler och regionala sjukhus – kolla Capios S:t >Göran i Stockholm! Endast privata bolag tycks ha förmåga att snabba på vårdtider och begränsa kostnaderna.
Idag innebär beslut genom 21 landsting att alltför stora pengar – miljardvis – således läggs på ledning och byråkrati. Bolagisering innebär en effektivisering och att omfattande resurser kan frigöras. I grunden rör det sig om en kulturrevolution inom svensk vård. Det är allvarligt att svenska läkare har betydligt färre vårdinsatser per tidsinsats än utomlands. Byråkratin är en förklaring a propå skandalen med MiIlenium.
Men även fackföreningarnas döda hand är med i bilden. Särskilt offentliga myndigheter har svårt att säga ifrån då fackföreningarnas kravmaskiner drar igång och förstör. Aktiebolag kan däremot driva på effektiviseringen , ty genom upphandling till visst pris tvingas man hushålla för att gå runt – oavsett om facken skäller. Privat regi betyder alltså inte högre prislapp, utan tvärtom. Och ökad tillgänglighet till vården genom vettig och alltså kravfull arbetsledning.
Alla inser att dagens svenska politiker är ett hinder mot en reform. De har nämligen ett eget intresse i status quo. Att unga liberaler vill se reformer är naturligt och bra. Men risken är att när de tagit steget in i den politiska klassen upphör viljan till reformer. Ty förlorarna till de ungas och mina reformer inom vården är politiker och byråkrater.
Torsten Sandström
