Den som googlar på FN ser att organisationen är som en myrstack av bokstavskombinationer, mellan 50 och 100 stycken, minst. Det är denna bläckfisk som försöker ta ett livgrepp om vår planet. Huvaligen för hydror av detta slag som ska finansieras genom skatter!
I dagarna avslöjas hur organisationen använt sig av falska uppgifter rörande uppvärmningens effekter. FN-chefens skrämsel- och skräcktaktik är – som jag ser det – något främmande för den västerländska demokratin. Men en sosse från Portugal tycks göra som han vill då han väl svingat sig upp på FN-tronen.
Rörelser som FN med många verksamheter och syften fungerar normalt dåligt. Framför allt tenderar byråkratin att växa hiskeligt. Om då det rör sig om övernationella organisationer tillkommer svåra problem med politiska slitningar mellan demokrater och auktoritära nationer, mellan fattiga och rika, mellan industrinationer och agrara, mellan krigshetsare och fredliga för att inte tala om många förfärliga religiösa skillnader. Resultatet för FN:s del blir en vacklan mellan olika hötappar. Ständigt ska de mest pockande och agressiva ges tilldelning så att de håller tyst. Följden blir sällan tystnad för övrigt, utan nya och högre krav.
Med Donald Trump vid makten ställs FN:s framtid på sin spets. Det är rimligt. Jag är för en kraftig bantad organisation, med ett fåtal strategiska uppgifter: medling för fred och stöd till folk i nöd. Men problemet är att vänsterpolitiker, som FN domineras av, inte slänger in handduken. Vi ser en liknande situation inom EU i kris. Rejäla reformer borde sedan några år stå på dagordningen. Men inte, som det nu ser ut. Mario Draghis kostsamma sjukdomskur kommer inte att hjälpa – om den ens blir av. Politiker har svårt att erkänna misstag. Dessutom riskeras deras försörjning!
Misslyckanden inom företagsvärlden leder normalt till avveckling. Men när det gäller politiska kriser och offentlig misskötsel sker oftast de omvända: mer bränsle i samma tank och sedan full gas (åter i diket). Detta är ett viktigt skäl till att visa försiktighet inom politiken, dvs ett av konservatismens goda argument.
Men auktoritära regimer ger sig aldrig frivilligt. Knappast heller vänsterliberalismens lydstater. Därför är det öppna samhället demokrati så viktigt, med sin kritiska, försiktiga och faktabaserade politik.
Bort med flummiga politiska drömmar! Fram för bister realism!
Torsten Sandström
