I SvD den 23/11 hyllar Teresa Küchler den avgåenden danska EU-kommissionären Margarethe Vestager. Alltså ännu en lektion för läsekretsen i feminism och EU-överstatlighet. Küchler vill förvandla Vestager till en symbol för unionens framgångar. I själva verket är hon en symbol för dess stora problem.
Vestager har under åren lagt ned energi på att se till att gigantiska regelkomplex har utformats mot den nya tidens teknik. Oläsbara paragrafer mot de fenomen som gjort att framför allt USA:s ekonomi går i expressfart. Hög teknik behöver kringgärdas, men inte genom bautalagar. Detta sker medan Europas finanser är i utförsbacken. Och då kreativ frihet är guld värt. Denna vänsterliberala dam har alltså skadat Europas folk rejält. Att journalister gillar invecklade regler är talande.
Vi får hoppas att hennes arvtagare förstår bättre. Men det är knappast troligt. För EU:s inriktning har länge varit storskalighetens politik i fel riktning. Mario Draghis propåer om förändringar går i samma katastrofala riktning. Mer av samma medicin som gjort patienten sjuk. och med samma läkare kring dödsbädden.
Om man får jämföra med Northvolt kan lärdomen bli att enorma felsatsningar till sist tar ut sin rätt. Det krävs med andra ord en ordentlig kris för att unionen ska avvecklas och förvandlas till en renodlad affärssamverkan utan tullar inom Europa. Och krisen tycks sannerligen stå inför dörren. Å ena sidan Putin som kan slita sönder unionens redan haltande gemenskap. Putins kompisar inom EU hejar på honom. Å andra sidan ett USA under Trump som inte har minsta respekt för EU-eländet. Det drar ihop sig för en läkarbehandling av EU i patientens sista tid.
Genom åratal av överstatlighet och regleringsvansinne har Europa – enligt min och många andras åsikt – spelat bort sina goda kort från föregångaren EG. Räkningens timme stundar, tycks det. Det kan dock först bli ännu värre.
Torsten Sandström
