Sedan 2008 finns Stiftelsen Rättsstatens vänner. Den bildades av professor Anders Agell, som var såväl en skickligt rättsvetenskapsman som samhällsdebattör. Stiftelsens syfte var att undersöka följande rättsliga problemområden:

  1. Lagstiftningens politisering.
  2. Domarnas självständighet, domstolarnas organisation for olika typer av mål,
    domarrekryteringen samt domarutbildningen.
  3. Systemet med juridiskt outbildade nämndemäns deltagande i verksamheten i
    tingsrätter och hovrätter som fullvärdiga domare med individuell rösträtt.
  4. Rättsosäkerheten i sexualbrottsmål.
  5. Den rådande genusteorin.
  6. Kvaliteten på den dömande verksamheten bade i de allmänna domstolama
    och i Förvaltningsdomstolama.
  7. Advokaters ageranden som konfliktlösande eller konfliktskapande.
  8. Socialnämndernas verksamhet.
  9. Frågor om olika juristyrkens lojalitet och etik.
  10. Etik som ett särskilt ämne i juristutbildningen. https://www.rattsstatensvanner.se/stiftelsen.html

Läsaren inset att Agells mening var att den svenska rättsstaten inte fungerade väl utan borde utvecklas. Och att stiftelsen på så vis skulle få en samhällskritisk udd. Enligt min mening är Agells ambition utomordentlig.

Jag kan däremot inte bedöma vad stiftelsen uträttat under de 16 år den verkat. Resurserna har varit begränsande. En rad möten har hållits och skrifter blivit publicerade.

Agells punkter för stiftelsens arbete är intressanta på flera vis. Dels på grund av att flera frågor fortfarande får anses heta och knappast underkastade reformer. Dels för Agells mod att sticka ut hakan politiskt i ett samhälle där jurister ofta duckar. Dels för problem som Agell inte nämner av en eller annan anledning.

Beträffande hans tystnad tänker jag främst på ämbetsansvarets avskaffande och på framväxten av en politisk klass med intressen som knappast bidrar till demokratisk förnyelse eller fördjupning. Även frågan om en domstol för lagprövning samt domares nutida politiska aktivism är av stort intresse. Enligt min mening visar detta på tydliga brister i den svenska rättsstaten. Inte så att Sverige kan ses odemokratiskt. Men väl så att utrymme finns för en diskussion och reformer för vidgad demokrati. Med hänvisning till Agells kritiska anda borde även sådana frågor platsa på stiftelsens agenda.

Stiftelsen inbjuder till ett seminarium den 14/11 2024 kl 15 på Högsta förvaltningsdomstolen. Talarlistan ser ut så här:

  1. Malin Björk, jurist, ledamot i konstitutionsutskottet för Centerpartiet.
    Inleder under rubriken ”Motståndskraft i den politiska kulturen behövs för att
    försvara rättsstaten”.
  2. Joakim Lundqvist, advokat och delägare, Bratt Feinsilber Harling, styrelseledamot i
    Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen.
    Inleder under rubriken ”Advokaten och rättsstaten.”
  3. Jenny Strindlöv, undersökande journalist på Expressen.
    Inleder under rubriken ”Rapporter från verkligheten: Rättsstaten i konkurrens med
    parallella domstolar och synliggörandet av en helt vanlig våldtäkt.”
  4. Erik Wennerström, jur. dr, domare i Europadomstolen.
    Inleder under rubriken ”Konventionsstaten Sverige – försök till SWOT-analys.”
  5. Olof Wilske, universitetslektor i konstitutionell rätt, Uppsala Universitet.
    Inleder under rubriken ”Rättsstaten och den konstitutionella demokratin.

Frånsett p 3 är det svårt att få ett grepp om vad talarna egentligen vill säga. Men p1 tycks ha en vinkling mot Tidösamverkan och vill att den politiska kulturen (och dess eliter) ska bevaras. Och p4 verkar syfta till en utvärdering av Sveriges folkrättsliga agerande. Det är alltså svårt att bedöma om seminariet verkar i Stiftelsens och Agells anda. Det förefaller såvitt jag förstår osäkert.

Det jag saknar är de brandfacklor för reformer som jag tror Anders Agell varit ute efter. Åtskilliga konkreta problem finns nämligen beträffade rättsstaten – åtminstone enligt min mening. Om inte Sveriges uppenbara brister lyfts fram och diskuteras i stiftelsens regi är risken stor att seminariet blir en allmän hyllning till den svenska staten – och till den anda – som Agell egentligen varit kritisk till. Ungefär som talaren under p1 förefaller vilja rädda den bestående staten och dess gamla partier.

Jag tror Agell var ute efter verkstad. Inte bara högtidstal.

Torsten Sandström

Please follow and like us: