”Svårt att veta hur många döda som får pension”säger Pensionsmyndigheten i en tidningsintervju. Detta på grund av att dödsfall utomlands inte når myndigheten, varför stora belopp försvinner i åtskilliga fall årligen. Men det är inte bara pensionspengar som förloras. Även mängder av bidrag utlokaliseras och tickar på med resultat att jättebelopp går i putten för svenska skattebetalare. Häromdagen rapporterades det om mångåriga utbetalningar på felaktig grund för assistans med en handfull personer i Kalmar som inblandade. Det var fråga om mångmiljonbelopp.
Det generella problemet är att svenska myndigheter saknar kreativitet vid kontroll av bidragspengar. Men i grunden är förlusterna faktiskt medvetna. Korkade politiker och myndighetspersoner talar om att systemet bygger på ”förtroende”. Det anses ofint eller förnedrande att utsätt en person för kontroll. Trots att det fuskas så in i bänken envisas därför myndigheterna med tt visa bristande förmåga att kontrollera.
Att AI och samkörning av utbetalningar av olika bidrag kan vara en effektiv väg, men bara om myndigheterna visar vilja att lägga manken till. Det sista är nog problemets kärna. Vad gäller pensioner måste vägar hittas för att se till bidrag enbart betalas till personer som är i livet. Det är förstås inte så enkelt då en person befinner utomlands i nationer med en annan kultur än vår.
Min slutsats är att myndigheterna tvingas till en kraftigt ökad individualiserad kontroll av mottagarna med jämna mellanrum. Det är naturligtvis arbetskrävande och inte helt enkelt. Kontrollen måste ske personligen – förslagsvis en gång i kvartalet – hos en betrodd instans i närheten av där mottagaren bor och lyfter sina pengar. Ambassader, konsulat, banker som registrerats inom EU och liknade institutioner måste alltså enrolleras i kontrollen. Om inte personen underkastar sig kontrollen måste penningbidraget hållas inne.
Att effektiv kontroll inte redan sker är ett tecken på en allvarlig svensk sjuka. Bidragen flödar och det offentliga luras på jättebelopp sammanlagt till ökad belastning för skattebetalarna. Alla vet att det fuskas. Incitamenten är goda för bluffande med stora pengar på spel. Upptäcktsrisken är som det ser ut nu liten. Just därför måste vänsterliberala ideologer sluta med snacket om förtroende. Utbetalningar måste självklart kontrolleras aktivt, noga och med kreativa metoder.
Det problem jag lyfter visar på ännu en allvarlig sjuka i det svenska samhället. Det är enkelt att höja skatterna. Men för kontroll av utbetalningarna saknas det vilja. Det slösas med skattepengar med andra ord. Jag känner ett stort förakt för ett sådant svenskt system. Naivitet som sätts i system!
Torsten Sandström
