Bulletins chefredaktör Dan Korn påminner mig i en text den 29/ 9 om Anna Kinbergs Batras stöddiga påstående om ”att stockholmare är smartare än lantisar.” Tack för det Dan!

Jag är tämligen säker på att hennes karaktär speglar en tro på stockholmarnas storhet – närmare bestämt de moderater som gått på Handelshögskolan i denna stad. Hon har i sitt stora oförstånd trott att en svensk länsstyrelse, alltså en offentlig myndighet, ska drivas som ett privat företag. Annars hade hon inte hamnat i det sega klister som hon försatt sig själv i. Min slutsats styrks av att hon inte resignerat efter JO:s allvarliga kritik. Hon trodde uppenbarligen att en landshövding bara återvänder till den arbetsplats hon grovt chikanerat! Så var det nog för tre hundra år sedan, men hon lever kvar i maktelitens gamla anda.

Som jag spådde i en tidigare bloggar hon nu förvisats till Elefantkyrkogården på Rosenbad. Förvisas är nog fel ord ty hon behåller sin lön på 120.000 kronor i månaden under fem år och någon närvarokontroll sker antagligen inte på regeringens kansli (så hon behöver nog inte ens bära bördan att träffa raden av sosselelefanter som under senare år destinerats dit).

För övrigt delar jag Korns slutsats att hon borde ha sparkats på riktigt. Jag känner inte till hennes kontrakt som landshövding. Men jag utgår från att en person som i rollen som landshövding ”allvarligt” åsidosatt svensk grundlag skulle kunna avskedas med omedelbar verkan. Åtminstone efter en prövning i Statens ansvarsnämnd. Enligt svensk rätt är alltid grova – avsiktliga – kontraktsbrott grund för hävning av ett avtal. Det följer även av LAS. Men å andra sidan tycks ansvarsutkrävande inom offentlig tjänst vara ett dött fenomen, med följden att försumliga hamnar på en kyrkogård för inkompetenta. Med full lön.

Intryck skapas av att KD-minister Slottner inte känner till rättsläget. Det säger ju allt. Den politiska – och myndighetsbaserade – ansvarsfrågan är tyvärr död i vårt land. Ännu så länge.

Torsten Sandström

Please follow and like us: