Svenska medier marscherar ständigt i takt till vänstertrallen (men GP är ett lysande undantag). Klasskampsord tas i bruk. Idag presenteras som bekant Sveriges statsbudget, som visserligen i delar hittills varit känd. Och uttjatad. Jag lyssnar på SR P1 där Fredrik Furtenbach som vanligt lägger ut orden om politiken så att den vänsterliberala linje ska ses som ända raka.
Idag var budskapet rörande budgeten att att skatten sänks för högavlönade (alltså dem som kallas ”rika”). Man fick ett intryck att pengar fråntogs mindre väl bemedlade och flyttades över till de rikas fickor. I själva verket är innebörden av budgeten att de personer som redan betalar synnerligen höga skatter – som brukas för bidrag till obemedlade eller fifflare – genom budgeten får behålla en del av sina pengar (som de alltså slipper betala i skatt). Deras äganderätt hyllas med andra ord genom reformen. Men en sådan korrekt syn på saken är förstås tabu.
Varje svensk budget sedan många år tillbaka – även dagens – är inget annat än en uppvisning i hur välbärgade tvingas betala för mindre bemedlade. Det är fråga om en enorm förmögenhetsöverföring. Så att framhålla att de fattiga går miste om ytterligare pengar från de rika är rena klasskampspropagandan.
Men den retoriken passar SR, SVT och DN (och faktiskt även SvD, frånsett några ledarskribenter) som hand i handske. Där häckar nämligen vänsterns garde av legojournalister. De har på sina statsstyrda prästseminarier lärt sig hur nysvensk ideologi ska predikas. En vapenträning för legosoldater, kan man faktiskt påstå. Att sådan bönemöten hålls beror på undfallenhet från mediernas ägare. På så vis utvecklas inte den svenska verkligheten, utan falskhetens dogmer. Nu tillåts det nya prästerskapet lägga ut texten. Normalt i samma anda som Furtenbach.
Torsten Sandström
