Den 28/8 såg jag ett 100 procent vänsterliberalt propagandareportage från SVT:s Uppdrag granskning, UG. Till det yttre handlade det om EU:s pakt för emigration och asyl, närmare bestämt hur den skulle sättas ikraft mot flykt över Medelhavet. Innerst rörde programinslaget en ”hjälteberättelse” om vänsterfolk på ett fartyg – typiskt nog vid namn Humanity – som såg till att befinna sig i närheten av olika smugglares skepp för att hjälpa till då det som vanligt uppstod sjönöd på stilla vatten (då fartyget siktades).

I en hjältesaga finns självklart onda och goda krafter. De onda var EU-politiker som försöker genomdriva ett dokument om gemensamma regler för unionen mot flykt över Medelhavet. Trista politiker under sammanträden. Mörkast var förstås EU:s Frontex, som jobbar mot smuggling av flyktingar. Alltså trista politiker och byråkrater som försökte nå mål som är bra för medlemsfolken.

De goda krafterna var flyktingarna som betalat stora pengar till smugglare samt de vänsteraktivister som fanns på plats för att ”rädda” dem som köpt plats i skrangliga båtar. Personalen på Humanity framställdes som änglar. Att de hjälpte smugglare att tjäna storkovan sas det inget om. Inte heller om följderna för Europas folk som redan tyngs hårt – ekonomiskt , kriminellt mm – av den oreglerade invandring som EU faktisk försöker tackla.

Jag trodde knappast mina ögon att en tevekanal, finansierad genom statligt tvång, tillåts berätta en sådan sagoberättelse till stöd för asylrätten som politisk dogm. Det rörde sig om rena partsinlagan. Den chef på SVT som gett tillstånd till propagandan måste fullständigt ha struntat i gällande regler om oberoende rapportering och förbudet mot partiskhet.

Svenskt ”public service” framstår alltså som motsatsen. SVT blir ett offentligt kontrollerat företag med uppgift att slå röda dunster i ögonen på tittare som i slutändan allvarligt drabbas av det åtgärder som teven idylliserat som folkrättsliga hjältedåd.

Ska detta kallas folklig service eller hjälp? Jag mår närmast illa av ett sådant söndagsskolereportage.

Torsten Sandström

Please follow and like us: