Det svenska folket tillhör bland de mest plundrade avseende tiggerier. Människor får förstås skylla sig själva. Inte bara staten skickar stora gåvor utomlands via exv SIDA och FN. Dessutom betalar många enskilda – frivilligt – sammanlagt jättestora belopp till rader av välgörenhetsorganisationer med högstämda men diffusa mål. På så vi sysselsätts flera tusen svenskar för att administrera de pengar som ett vilselett folk troget betalar månad efter månad. Förr ett tionde till kyrkan, nu till staten och privata organisationer.
Liksom Frälsningsarmén – som fakttiskt gör nytta – måste välgörenhetsindustrin ”hålla grytan kokande.” Stora och dyra annonser eller postutskick är vanliga lösningar. Men även lansering av nyheter som kan förefalla alarmerande.
I dagarna är det säsongsstart för det senare. Efter semestern – och inför skolstarten – måste industrin fylla på sin bankkonton. Då är skräckrapporter en perfekt lösning. Alltså lanserar FRIEND:s en enkätundersökning som visar att nästan 50% av alla barna utsatts för mobbing. En trygghetskollaps påstår tiggarföretaget. Och BRIS svarar med en anonym undersökning som sägs visa att 10000 barn under sommarlovet kontaktat organisationen. Psykisk ohälsa är den vanligaste anledning till ett samtal med BRIS, hävdar tiggarföretaget. Organisationen påstår att det är en ökning med 28 procent jämfört med sommaren 2023.
Om resultaten stämmer vet ingen. Inte ens de som kryssat i ett enkätformulär eller samtalat med tiggarföretagen. Att det finns grund för uppenbara faktabrister är klart. Nästan alla barn eller vuxna skyller ju sina tillfälliga problem på andra, trots att orsaken är diffus, självförvållad eller närmast påhittad. Det är mänskligt. Och denna svaghet utnyttjar tiggare utanför ICA eller på det fina och dyra kontoret med många anställda.
Så fungera välgörenhetsindustrin. Man föder en bred krets byråkrater som sysselsätts med tiggeri och annat onyttigt. Men det marknadsförs som största idealism. Ofta krokodiltårar påstår jag.
Men går det så går det. Och det funkar uppenbarligen.
Torste Sandström
