Som bekant sysslar nyhetsmedier allt mindre med kritisk analys av fakta. I stället florerar åsikts- och nöjesjournalistiken. En följd har blivit att själens schamaner ges livsluft. Med andra ord lägger psykologer ut texten om allt mellan himmel och jord. Här ett exempel från Sydsvenskan den 26/6:
Min chef är en riktig besserwisser – hur hanterar jag det?
Jaha, denna typ av enögd kritik av makthavare har svenska journalister lärt sig på sina prästseminarier. Kritisk granskning borde förstås lika ofta ske av underordnade som är problematiska. Men, det sker inte. Anställda anses nämligen ständigt som förtryckta enligt Marx´schema. Därför får vi inte läsa följande:
Min anställd är riktigt ovillig att jobba – hur hanterar jag det?
Alla anställda är givetvis – liksom majoriteten av chefer – inte vrånga. Det ensidiga perspektiv som journalister väljer – nerifrån och upp – är dock lika problematiskt som det omvända (som vill befästa makt).
Mediernas val av onyanserad kritik av höga bidrar nämligen till luckra upp auktoriteter, som man givetvis – om fog finns – måste ifrågasätta, men annars upprätthålla för att främja en rimlig ordning i samhället. Ett allvarligt exempel är journalisternas vurm för kritik av rektorer och lärare, medan stökiga elever ständigt smeks medhårs. Även busar får alltså stöd i svenska medier. Också av svenska politiker för den delen. Tyvärr.
Torsten Sandström
