Jag har tidigare skrivit om åklagare som i många år slösar statens pengar på ett brottmål om folkmord i Sudan där höga svenska chefer inom Lundinbolaget påstås skyldiga på grund av vad som skett i mörkaste Afrika genom underlydande där. Tvisten har pågått i många år utan att ens första instans, Stockholms tingsrätt, passerats. Många, många miljoner svenska kronor har det kostat skattebetalarna, trots mycket svaga bevis på folkmord genom mellanhänder.
Nu har försvaret inhämtat två sakkunnigutlåtanden – från en svensk professor i folkrätt resp ett före detta justitieråd med inriktning mot straffrätt och presenterat de tvås slutsatser för domstolen. Båda inlagorna innehåller kraftig kritik mot åtalet. I ett utlåtande sägs att åtalet inte kan leda till fällande dom. Samt att det inte är försvarbart att lägga tid och pengar på att höra målsäganden och vittnen.
Utlåtandena ger stöd för min uppfattning att åtalet ska läggas ned. Åklagare ska inte slösa med statsmedel, särskilt inte då en uppsjö andra arbetsuppgifter rörande blodigt svenskt våld finns. Nu tror jag inte att åtalet dras tillbaka. Det är en alltför stor prestigeförlust för åklagarsidan. Viktigare är att det som sker rör sig om åklagaraktivism på statens bekostnad. Alltså en aktivism som blir allt tydligare i vårt land, genom att myndighetspersoner agerar politiskt inom sina ämbeten. Jag tror nog att personerna ifråga inser att de driver politik, men de menar att de verkar för ett högre ändamål, en politik rättvisa som de själva anammat.
Tyvärr är denna form av politisk aktivism inte bara en svensk fråga. Jag har i en blogg från 3/5 i år visat hur Europadomstolen för mänskliga rättigheter driver politik i klimatskräckens tecken. Uppenbarligen lockas jurister att missbruka rätten för politiska syften. Trots att de under juristutbildningen fått inpräntat att land ska med lag byggas. Missbruket är något ytterst allvarligt. Men något som vissa politiska partier till vänster ofta gillar…
Torsten Sandström
