Du som följer medierna har förstås märkt hur individens frihet ständigt hyllas. Normalt är detta förstås bra. Men frihetstanken får ett annorlunda ansikte då identitetspolitiken riktas in mot sexlivet. Det är inte så att jag ogillar fria val eller sex. Var och en måste bli salig på sitt vis.
Men jakten på identitet har åtminstone en baksida. Tänk på hur medierna nu hyllar personer som lever i polyamorösa relationer. Det rör sig om swingers som det så vackert heter, fritt och bra. Alltså rader av skiftande sexpartners. Som sagt, individen väljer själv. Men om medierna hyllar regnbågens alla sexuella relationer så uppkommer ibland kritiska frågor, menar jag. Kan det vara så att individens val – som medierna närmast glorifierar – skadar andra?
Min tanke väcks med anledning av en serie artiklar i SvD om otrohet inom äktenskapet. Som vanligt faller problematiken ut så att frihetstanken renodlas. För mig okända ”auktoriteter” träder fram och säger att otrohet är nyttigt och bra. Frånsett att löftesbrott knappast är något gott – men ibland händer – så kvarstår enligt min mening frågan om skador för andra. Nu närmast den partner som drabbas oförskyllt. Men i förlängningen även gemensamma barn
Alla dessa nya sexuella friheter har sitt pris. Men om detta talar journalister sällan. De surfar bara på tillsammans med frihetens sexuella armé av hej-och-hå-apostlar. Utan att tänka på eller åtminstone våga skriva om partners och barn som drabbas av den nya moderna sexstilen.
Det är som sagt inte själva friheten jag är emot. Det är mediernas enögdhet och kommersialisering. En ung generations vilja att låta sina egna infall – eller ogenomtänkta val – upphöjas till samhällsideal. Det sker i ett ämne som väcker sensation och som förr enbart slasktidningar som Aftonbladet och Expressen intresserade sig för. Nu står SvD, DN och Sydsvenskan på tårna. GP från Göteborg är som vanligt mer kritisk och sund. GP:s ledarsida är för övrigt Sverige bästa pappersvariant.
Samtidigt som gammelmedierna rapporterar om unga människors – alltså barns – problem på grund av familj och psykisk sjukdom så spelas en polyglamorös hysteri upp. Bara denna dubbelmoral kan göra mig ilsken. Men i grunden rör det sig om mediernas önskan att bära fram den sexuella friheten banér, utan att tänka på vilka problem och offer som friheten skördar.
Min dom över mediesamhället är som vanligt hård. Men rättvis, såvitt jag förstår. Att det rör sig om företag som jagar vinster med hjälp av vilsna journalister gör mig ännu argare. Förr hade exv mediefamiljen Bonnier en gedigen kulturell och social heder. Nu har bolagsdirektörer tagit över och håller på att sälja ut familjens bordssilver. Men det rör sig inte bara om denna familj. Det gäller kapitalismens snedsteg och missbruk av lönsamhetens ideal.
Man skulle därför vänta sig att vänstern säger ifrån och skördar framgångar. Men det är ju socialismens journalister, feminister och hbtq-are som ständigt slänger nya vedträn på eländets brasa. Ännu ett utslag av den ”vulgofeminism” som Paulina Neuding – med all rätt – avfärdar i SvD den 21/5.
Torsten Sandström
