Ett upprop underskrivet av ”50 forskare” vid Lunds universitet avser uppenbarligen att skapa respekt hos allmänheten. Men vid universitet där har nu en sådan apell lanserats av ett spektrum lärare med eller utan doktorsgrad. Det är inget mindre än en protest mot statsminister Kristersson och hans kritik av att studenter vid en studentafton i Lund avbrutit honom och bland annat ropat att den svenska regeringen är medskyldig till folkmord och för att stödja Israels krig i Gaza. I uppropet påstås att statsministern tagit ”steg mot fascism”.
I SR P1 Morgon försvarade idag den ende undertecknaren av uppropet med titeln professor uppropet. Hon heter Anna Lundberg och är professor i rättssociologi (märk väl ett ämne inom samhällsvetenskaplig – och inte juridisk – fakultet). Hon uppger att ”mänskliga rättigheter” är hennes profilområde.
Med detta sagt kan jag direkt konstatera att hon inte förstått vad mänskliga rättigheter innebär juridiskt. Enligt folkrätten ska yttrandefrihet respekteras – en offentlig talare i en demokratisk stat ska inte avbrytas. Vidare har Israel enligt folkrätten utsatts för grov och dödlig terror från Hamas samt därefter inlett ett dödligt försvarskrig. Kriget riktas mot Hamas – som tyvärr ännu inte lagt ned sina vapen. Och kriget har också stöd i folkrätten, även om omfattningen i tid, rum och dödlighet förstås kan diskuteras.
Att tala om att Sverige är på väg mot fascism är något oerhört. Det tyder på att människorna bakom uppropet inte vet vad fascism innebär. Kristerssons regering står på demokratins grund och är vald av representanter för svenska folket. Den klick demonstranter som avbröt statsministern agerar däremot klart i strid mot demokratins och folkrätten principer. Och nu försvaras de av Lundberg, som uppenbarligen inte vill kännas vid folkrättens reglering. Hon tycks mena att kriget mot Hamas ger personer rätt att avbryta och klandra statsministern.
Hon må personligen tycka vad hon vill. Men i egenskap av professor vid Lunds universitet måste en hög grad objektivitet visas då Lundberg agerar publikt i ett upprop eller på SR. Argumenten måste byggas under med sakliga skäl, i detta fall hur Kristersson och hans regering agerat under Israels krig mot Hamas samt vad folkrätten säger om yttrandefrihet och försvarskrig. Vad gäller saklighet har Lundberg inte ett enda rimligt skäl av icke-subjektivt slag. Att många barn dör i Gaza kan eventuellt jämföras med USA atombomber mot Japan för att få slut på ett blodigt anfallskrig. Oerhörda lidanden förbjuds inte i sig genom folkrätten. Det är avsikten som räknas samt om den är befogad.
Lundbergs agerande befäster min återkommande kritik av hur mänskliga rättigheter missbrukas i svensk debatt. Vad som helst som en person tycker illa om påstås stå i strid mot folkrätten. Dess juridiska källor blir alltså irrelevanta då en saklig tolkning av dem inte sker. Ett sådant övertramp borde en professor rättssociologi undvika. Får övrigt: hur ska den som inte ens rimligt klarar av rättens innehåll kunna förklara dess samhälleliga funktioner?
Torsten Sandström
