Mörkets extremhöger slår till i Gubbängen. Högerstollar stör och skändar ett politisk möte mellan V och Mp. Även om våldet varit begränsat, jämfört med vad vi är vana i söderorter, så är det fråga om ett uppenbart angrepp på demokratin.
Jämfört med aktuella skeenden avseende blodigt våld och dödande inom- och utomlands är Gubbängen ändå en parantes. Upphetsade av vänsterorganisationen Expo går vänsterns medier och journalister i spinn. Ett exempel är DN:s Åsa Beckman som för tillfället lyfter blicken från sig själv och sin hud via följande rubrik:
I Gubbängen tog de våldet in i vår vardag – de vill att vi ska vara rädda
Att avsikten med attacken i Gubbängen varit att sprida skräck är klart. Men att våldet där hamnat i vår vardag är rena nyset. Att det trätt in i vänsterns vardagsrum i Gubbängen är kanske klart. Partierna V och Mp är närmast sektliknande och ser vad de vill. Däremot har blodigt dödande och spänningar sedan länge terroriserat vanliga människor i Sveriges förorter. Alltså klanvåldet. Det kan inte på samma dag jämföras med attacken mot ett partimöte via rödspray, vrål och slag.
Beckman gör alltså som vänsterns journalister brukar. Man passar på tillfället att vrida blicken från det stora våldet i nutiden, dvs kriminalitet i svenska förorter, Hamas´terror, Israels blodiga försvarskrig, Putins terror i Ukraina osv. Särskilt när det Hamas bär vänstern just nu en tung börda då man demonstrerar för Palestina. Palestinska folket har tyvärr till stor del backat upp Hamas. Man har således sått våld och skördar nu eget blod.
Som vänsterman i min ungdom känner jag till vänsters dogmatik väl. Verkligheten betraktas genom ett öga där bara två motstående problem tillåts styra svaren. Det kallas för dialektik, med ett fint ord. En bipolär syn på livet. Antingen ser man en frihetskämpe eller en förtryckare. Komplexa skeenden såsom i Palestina reduceras och måste förpackas antingen i ett svart eller vitt paket. Dödsfall i Gaza – särskilt av barn – förklaras därför som israeliska brott mot mänskligheten.
På samma vis diskuterar Beckman våldet på ett vänstermöte i Gubbängen jämfört med klanernas storskaliga och blodiga dödande i Sveriges städer.
Torsten Sandström
