Min kritik av den nya tidens journalister är outtröttlig (nästan). Den 10/4 åstadkommer Elaf Ali i SvD följande rubrik som får mig att studsa:
När övergår hedern i att bli brottslig?
Hur kan något så grötigt och oklart skrivas, även om författaren ändå måste ha tänkt till något. Det nya svenska språket följer den politiska korrekthetens kodning. Och i den dogmatiken är utpekande av handlingar som invandrare ibland gör sig sig skyldiga till tabu. Därför blir språket ofattbart om det inte omkodas till normal svenska. En korrekt rubrik på normal svensk skulle lyda:
När övergår klankulturen i brottslig verksamhet?
Enligt vanligt språkbruk är heder något mycket gott. Det heter exv: Var hederlig! På heder och samvete osv. Orden honorera och honnör är av samma språkliga stam. Men genom import av ordet heder från utländska kulturantropologer – som skriver om åldriga folkstammar – har vänsterns journalister nått sitt mål att undvika tabu. Men språket blir givetvis förvridet. Heder är motsatsen till brott! Ohederlighet är däremot ofta kriminellt. Därför vränger svenska journalister i Elaf Ali ´s stil det svenska språket. Hon är förvisso inte ensam inom sitt märkliga skrå, tyvärr.
Klankultur, klanförtryck och klanbrottslighet är korrekt språkbruk. Ord som talar om vad saken rör. Det gäller ju åldriga seder inom olika klansamhällen, dvs något fullständigt främmande för ett Sverige som sedan länge byggts med lagstiftning.
Detta borde Ali förstå. Men det finns en propagatanke bakom språkbruket som förstås gillas i vänsterkretsar. Och dagens nyhetsmedier är inte främst längre förmedlare av nyheter, utan av politiska åsikter. Att svenska politiker tagit över detta tabu gör inte saken bättre. Svenska folket himlar med ögonen och suckar tungt.
Torsten Sandström
