DN:s kulturredaktion lever sitt eget liv i vänsterliberalismens regi. Den 17/2 lanseras en lång intervju med en självutnämnd skådis som heter Karin Dreijer, en person helt lever ut sin egen sexuella fixering på hbtq. Då hon talar om sitt pågående scenprojekt säger hon:
”Det här är kanske sista gången vi får göra
något roligt i Fascistsverige”
Jag undrar om hon och DN:s kulturredaktion lever i samma land som jag? Fascistsverige tycks så självklart att det lyfts upp i en stor rubrik. Tidningen sätt att resonera påminner om Putins. Det man inte gillar sätts en otäck stämpel på, även om man saknar rimligt fog för etiketten: Fascistsverige! Det är alltså i ett sådant Sverige som journliasterna på DN lever? Det är således så man lärt sig att analysera samhället vid nationens journalistseminarier.
Det är så grovt och förvrängt att till och med jag häpnar, som läser mycket strunt varje dag i svenska medier. Hade det rört sig om en intervju med en mentalpatients hade jag kanske inte blivit så förvånad. Men nu är det med en person som påstås tillhöra kulturens sfär. Det intressanta är att rubriken säger något om jargongen inom en kår av journalister. Idealet är socialismens Sverige. Allt annat blir fascismens land.
Detta skrivs i DN som smickrar sig själv med att verka för ”upplysning” Det tidningen sysslar med är exakt motsatsen. Rena propagandan. Dessutom i en unikt förvriden form. Det är tragiskt att se en förr så excellent kvalitetstidning som DN nu kräla omkring i dyngan. Det är förklaringen till att min prenumeration nyligen sagts upp.
Torsten Sandström
