Förre SÄPO-chefen Klas Friberg, som slutat från jobbet självmant, sägs det, återvänder nu till offentligheten genom en ny bok som författats av en spökskrivare. Vi får utgå att boken speglar Fribergs syn på säkerhet samt polisarbete och inte spökets. Innan han tillträdde jobbet på SÄPO har han varit polischef fram till 2018. Hans bakgrund är med andra verksamhet i den vilsna svenska polismyndighet som knappast hanterat den stora våldsvågen på ett eminent vis. Jag undrar om han fångat några spioner under åren på SÄPO?
Nu har mannen alltså publicerat en bok om hur hur brottsutvecklingen ska vändas! Anmälningarna av boken tyder inte på att några kungsord presenteras. Vad sågs om förslagen om ökad samverkan och en ”nollvision” för rekrytering till kriminella gäng. Det är inte bara skrattretande utan så naivt att man förstår varför den svenska våldsvågen eskalerat under hans tid som chef. Nollvision är ju rena löjan – så verklighetsfrämmande – och byråkratens fånigaste verktyg i arbetet.
Det framskymtar i boken en ambition att lära svenska chefer hur svåra problem ska hanteras. Jag blir knappast förvånad om Friberg kan åka land och rike runt för att sprida detta platta budskap. Det passar som hand i handske för scenframträdanden tillsammans med popartister, ståuppkomiker och allsköns vänsterkulturella. Uppdragen kanske drygar ut Fribergs pension, men de kommer inte att lösa den svenska byråkratins döda hand över myndigheter och en del företag. Man önskar inte bort ett problem, det måste mötas med effektiva verktyg, stora och små.
Så våldsvågen löses definitivt inte. Den har nämligen främst sina rötter i en storskalig svensk polisbyråkrati som Friberg varit med om att utveckla. Inte ens en nollvision mot byråkrati hjälper. Det krävs politiskt arbete mot byråkrati och för enklare och snabbare beslutsvägar. Förr hade poliser kunskaper om lokalsamhället. Nu sitter alltför många på kontor och studerar barnsliga chefskunskaper. Och de poliser som verkar lokalt springer ständigt i stora flockar.
Torsten Sandström
