Wikimedia
I individualismens era händer saker som förut inte haft hög prioritet. Det finns åtskilliga människor som lägger ned en stor del av sin tid åt att få andra att fokusera på kön, hudfärg, religion och sexuell inriktning, etniskt ursprung, psykisk ohälsa, ålderstänkande mm. Jag vill inte påstå att dessa ämnen är ointressanta. De har till och med väsentlig betydelse.
Men som vanligt måste man i en öppen debatt prioritera. Och då gäller det enligt min mening först att gradera olika samhällsintressen. Och i denna konkurrens anser jag inte att individens och minoriteternas frågor har högsta rang. Det är närmast så att inriktningar på den enskilda personen förskjuter fokus bort från det centrala: samhällets gemensamma intressen. Alltså från majoritetssamhällets många svagheter.
Den som tänker efter och är kritisk kommer kanske fram till att det är därför som den politiska eliten så gärna vill lyfta fram individens problemsfär. Alltså för att få folk att glömma de stora strukturproblem som Sverige brottas med. Märk väl att denna verklighetsflykt passar som hand i handske på mediesamhällets kris, med sjunkande upplagor och minskat tittande på tablåteve. Den som – liksom jag – följer svenska medier se tydligt hur redaktionerna ständigt öser in rader av individuella problem och drar ned på den (kostsamma och krävande) kritiska nyhetsbevakningen.
Kolla själv! Du ser numera varje dag flummiga psykologers råd till enskilda. Rapporter om själsliga diagnoser och medicinering härjar vilt. Hbtq-frågor står läsarna upp i halsen då de själva i allmänhet har det stökigt i sina vanliga tvåkönade parrelationer osv. Hudfärgsaspekter vimlar det av. Unga klagar över äldres makt och gamlingarna förundras över den unga generationen (som typisk nog fått en egen bokstav Z) osv. Och redaktionerna slänger ständigt in skribenter som Alex Schulman, Hanna Hellkvist, Åsa Beckman mfl navelskådare.
Det som pågår är inget annat än medial indoktrinering. Det fantastiska är att du och jag själva betalar för åsiktsförtrycket. Antingen frivilligt eller via statligt tvång till fördel för SR och SVT, som förstås är ledande individpredikanter…
Torsten Sandström
