I DN den 11/2 utropar kulturchefen Björn Wiman följande:
Det är en sjuk tid när man inte vågar ta ordet fred i sin mun
Wiman är en typisk svensk vänsterman. Detta innebär att han lever i drömmarnas land. Genom att tala om och hoppas på fred ska världen bli bättre. Han tror att om många tänker som han gör kommer freden att infinna sig. Det är ett fullständigt orealistiskt scenario.
Verkligheten är nämligen sådan att det dels finns intressekonflikter mellan nationer, dels att alla människor inte är goda. Kombinationen är förödande för den som har ordet fred som mantra, liksom Wiman. Hänsynslösa och onda människor – i stil med Putin – kommer förstås att utnyttja fredskramarens naivitet. Detta har historien visat gång efter annan. Senast i större skala genom Hitler i München 1938. Men freds änglar tycks aldrig lära sig något.
Är drömmen om fred ändå inte vacker? Idealet är förstås inte fel. Men tillståndet kan inte garanteras. Ett drömmande om något orealistiskt och farligt kan jag därför inte tycka är något vacker. Det riskerar ju att leda goda människor fel. Och bjuda in och gynna de farliga och ondsinta. En orealistiskt dröm ökar faktiskt risken för krig. Drömmaren slappnar av. Och den hänsynslöse lockas till aktion. Jag ser det faktiskt som att öppna dörren för ett riskerande krig.
Så bäst är att prata om verkligheten. Och att hålla tyst om drömmar som kan få farliga verkningar. Detta gäller särskilt i ett land som Sverige. En nation som blivit skadad av århundraden av fred. Låt därför inte Wiman blanda bort korten!
Torsten Sandström
