På Tidningarnas telegrambyrå,TT .se, stoltserar nyhetsbyrån med sitt ”oberoende”. Pyttsan säger jag. Som stor mediekonsument läser jag dagligen vinklade reportage från TT. De duggar särskilt tätt i SvD som har svårt att få ekonomin att gå ihop. I SvD kan omkring 15 texter per dag komma från TT.
Häromdagen drogs mina ögon till en SvD-text som två sk journalister från TT signerat, Joakim Goksör/TT och Olle Lindström/TT. Rubriken löd nämligen:
Bankutdelning lika stor som försvarets budget
Textens underton var tydlig åt vänster. Socialdemokraterna har nyligen föreslagit en särskild skatt på utdelning till aktieägare i banker. I vänsterns ögon är beskattning av banker önskvärd. Att beskattning medför högre avgifter på banktjänster har man inte funderat över. Det vi ser är hursomhelst en form av konfiskation av privat subjekts förmögenhet i en marknadsekonomi.
Nu påstår SvD att man är oberoende moderat. TT:s text basunerar helt enkelt ut sossarnas politiska förslag. Förklaringen är simpel. Inom journalistkåren gäller vänsterpolitik! Dessutom har många journalister egna lån och vill förstås av privata skäl hålla räntorna på låg nivå. Alla medel är tillåtna när det gäller att driva vänsterns politik. Detta är journalistkårens signum. Det spelar ingen roll var vi ser inlägg från sk journalister. De har på sina prästseminarier lärt sig att driva åsiktspolitik i klasskampens tecken. Det finns alltid offer och förövare att skriva om. Låntagare och banker är särskilt i fokus för de journalister som sett sina egna lånekostnader stiga under senaste året.
Vart jag än vänder mig inom medievärlden ser jag dessa åsiktskolportörer. Det är en skam för ett yrke som förr baserades på kritisk faktarapportering. Idag är det i stället fråga om en ohämmad politisk åsiktsförmedling. Därför måste vi alla nagelfara den rapportering som dessa det öppna samtalets fiender sysslar med.
Någon invänder kanske att de har rätt till skriva/säga vad de vill. Givetvis har de rätt till detta från sina egna tribuner. Men då de verkar från organisationer som säger sig jobba politiskt oberoende gäller inte denna frihet, frånsett situationer då man tydligt anger sin egen politiska hemvist.
Det svenska politiska samtalet är inte öppet. Det är enögt. Skulden till detta bär en yrkeskår som inte förstått sin yrkeskod. Flertalet svenska journalister agerar som de anställda på sovjettidens Pravda. Frånsett tonläget agerar de ä’ven i princip som anställda på Nordkoreas statstelevision. Där följer man statens direktiv. På svenska redaktioner gäller socialismens budskap.
Torsten Sandström
