Mina bloggar visar att jag allmänt sett är en vän av mänskliga rättigheter. Det är nämligen fråga om upplysningens 1700-talsbudskap om individers rätt mot staten, en synnerligen viktig fråga. Däremot är jag fiende till att human rights i Sverige utvecklats till allmänna religiöst liknande teser för relationen mellan människor. Jag vill exempelvis inte skriva under på att jag – eller svensk rätt – måste respektera även onda människor med svag anknytning till vår nation.
I Sverige finns sedan 2010 en lag om konsulära katastrofinsatser. Frågan gäller bland annat vilka krav medborgare kan ställa på den svenska staten då det gäller hjälp i nödsituationer (tsunamikatastrofen är förebilden). Hamas terror och Israels svarskrig har sedan några månader aktualiserat hemtagning av palestinier med dubbla medborgarskap. Flera hundra personer har flugits till Sverige med stöd av lagen. Men det finns ytterligare omkring 100 palestinier som inte fått någon hjälp efter varnande ord från SÄPO. Det verkar i högsta grad rimligt att dessa personer inte ska ges hjälp till vårt land. Texten till den lag jag nyss nämnt innehåller nämligen ett flummigt undantag från krav på hjälp rörande insatser som möter ”särskilda hinder.”
Nu gäller det alltså att tolka undantaget. Ska detta tillämpas generöst som merparten av landets folkrättsfrälsta påstår tillsammans med en kör av svenska journalister. Eller ska Sverige lyssna på SÄPO och tänka på det svenska samhällets intressen. Det rör sig ju inte bara om potentiellt kriminella element utan också om personer med dubbla medborgarskap som själva valt att flytta hem till Gaza. De har passerat gränsen för min åsikt om hur behovet av hjälp ska tolkas.
Det pågående våldet i Sverige – och uppblossande konflikter i Malmö och på annat håll – där terrororganisationens Hamas intressen tydligt manifesteras gör att den senare tolkningen enligt min mening måste väljas. Det gäller nu för Sverige att ta ställning i civilisationernas kamp. Vi ska inte hjälpa terrorister tillbaka till vårt land i situationer då vi lyckats bli befriade från deras närvaro.
Men folkrättsmaffian kämpar såklart mot denna lösning. When will they ever learn? Sannolikt aldrig, ty för dem rör det sig inte om att skipa svensk rättvisa utan om ett budskap som rör tro. Frågan gäller den svenska nationens bästa och ytterst framtid.
Torsten Sandström
