Jag har i fler bloggar hårt kritiserat ledande svenska politiker – normalt fd ministrar – som numera sysslar som företagsledare i stora noterade aktiebolag. Alltså namn som Göran Persson, Per Nuder, Björn Rosengren, Ilja Batljan – alla sossar – och moderaten Carl Bildt – för att bara nämna några exempel. Vi talar alltså om personer som inte har erfarenhet eller utbildning för att syssla med affärer.
De tillhandahåller enbart sina namn och sina kontaktnät inom det offentliga. Man kan kalla dem dörröppnare, dvs förmedlare att kontakter genom bakdörrar till egna kompisar vid offentliga upphandlingar och upplåning av pengar. Konkurrenter som saknar kontakt med dessa politiska myglare, men som kanske erbjuder bättre varor, tjänster eller priser, hamnar alltså i ett sämre läge genom detta politiska fuffens som liknar korruption.
Att Göran Persson blivit ordförande i LKAB sammanhänger inte med någon enastående insikt i affärslivet. Att han hamnat där – och en gång i tiden för övrigt hans hustru Anitra Steen på likaledes statsägda Systembolaget – har enbart att göra med politiska sossemeriter av tvivelaktigt värde i affärssammanhang. I sina nya roller i företagsvärlden solar man sig som goda affärsmän. Och vanligt folk hukar sig. Man inser inte att det som sker är ett utslag av slutsteget i den politiska klassens utveckling. Efter Golden handshakes från det offentliga säljer alltså dessa personer nu ut sina adressböcker och sina nät med kontakter till politiska kompisar från det privata som handhar affärer med stat och kommun.
Flera av de nämnda har hamnat i blåsväder pga av märkliga affärer. Batljan toppar förstås med sitt företag, med det tragikomiska namnat ”Samhällsbyggnadsbolaget”. Men i dagarna träder moderaten Anders Borg in på scenen för misslyckade affärsmän. Han sitter i styrelsen för Viaplay Groupe, ett bolag som på senare tid förlorat många miljarder på dåliga affärer och nu gjort tusentals aktieägare fattigare. Vad hade Borg i Viaplay att göra? Genom feta styrelsearvoden har han bedragit bolagets aktieägare genom klart vårdslösa affärer som närmast fört bolaget till ruinens brant.
Jag är i och för sig för att politiker roterar till privata uppdrag. På så vis minimeras den den politiska klassens skadeverkningar för nationen. Men då de lämnar politiken ska de inte försörja sig på tvivelaktiga uppdrag och annat mygel som slår tillbaka på det publika. Det som sker är att politiker såsom företagare skadar affärslivets intressen. Alltså just något som svenska politiker inom den offentliga sfären ska vårda och hålla ren från korruption od.
Anders Borg slipper antagligen krav på skadestånd från Viaplays minoritetsägare för sin medverkan i vårdslösa affärer. Sak samma gäller säkert Göran Persson för LKAB:s våldsamma spekulationer i grönt stål som kostar skattebetalare och andra skjortan. Och om de mot förmodan tar del av mina bloggar försvarar de sig säkert med att sådant är affärslivet – det gäller att ta risker. Problemet är att de inte vet bättre och att de knappast riskerar några egna pengar.
Torsten Sandström
