Politiker och framför allt medier förfäras över alternativa medier. Naturligtvis finns där bottennapp, men det visar även landet största medier upp. Även här förekommer inte så sällan fake news, vilket läsarna till denna blogg ofta informeras om. Det som det politiska etablissemanget jagar är avvikare, dvs personer som vågar kritisera åsiktskorridorens trängsel. Detta trots att vår demokrati hyllar öppenhet och kritisk rapportering.
Åsiktskorridorer är i sig inget nytt, låt vara att internet innebär något nytt avseende möjligheten till folklig kritik utanför de etablerade organisationers regi. Häromdagen läste jag nämligen i Johan Söderberg fina bok, Vår världs ekonomiska historia, del 1, s 335 följande ord från en ilsken brittisk regeringsförklaring från år 1670 om skeenden på platser där:
”människor tagit sig frihet att klandra och smäda statens åtgärder genom att tala illa om saker de inte förstår”.
Orden tycks idag skojiga. Men de illustrerar själva innebörden av begreppet elit. Det rör sig om en grupp som med näbbar och klor försöker försvara sin samhällsform och inte minst den egna positionen däri. Detta är en anledning till att jag ofta talar om den svenska politiska klassen. Och kritiserar svenska statsvetare för att de genom sin frånvaro av kritiska analyser bistår eliten att just fortsätta på sin väg som överhet.
Det nya är alltså dels att gammelmedierna alltmer ägnar sig åt åsiktsjournalistik och därför pläderar politisk, dels att vanliga människor genom sociala medier kan få stor spridning åt sina egna tankar motvalls. Vi ser runtom oss i västvärlden hur inlägg på internet kan få verkan liknande en pandemi. Just denna smitta oroar förstås etablissemanget storligen. Politiker och gammelmediers existens kan faktiskt hotas. För mig är denna goda influensa en betydande drivkraft.
Det sagda medför i sin tur att den svenska eliten ytterligare skärper bevakningen av åsiktskorridoren. Många journalister presenterar ständigt rapporter som är rena propagandan för den egna åsiktslinjen. Man agerar alltså precis i samma anda som fienden på internet. Men den viktiga skillnaden är att den senare inte gör anspråk på att presentera sakliga rapporter. Mediernas officiella programförklaringar framstår nämligen som luft då politisk propaganda allt oftare presenteras.
Torsten Sandström
