Att nästan allt kan hända i svenska medier är ingen nyhet, trots den allt snävare åsiktskorridoren. Skeendet har sina rötter i åsiktsjournalistikens flum. I stället för att rapportera om relevanta samhällshändelser så skådar alltfler skribenter sina navlar. Vad sägs om en text av Nora Din Fares i DN 25/12, där rubriken klargör förvirringen:
Män som inte uppvaktar kvinnor – varför ska jag projektleda dem?
Vi ser den vanliga feministiska besserwisser-stilen. En allvetande och kritiklös kvinna framför datorn i syfte att skriva en provocerande krönika. Hon känner det manliga könet vill hon påstå – hon tycks ha träffat nästan alla män och blivit besviken. Det tycks uteslutet att det beror på henne själv, uppenbarligen, även om jag snabbt inser vad som är orsaken.
Att uppvaktning beskrivits som en fälla av kvinnomaffiian bakom #Me too struntar hon i. Då blev kvinnor lurade av maktfullkomliga män – bedragna i kärlek och framför allt på de fina jobb de hoppats på genom mannen ifråga. Nu ska Fares besvara frågan varför dejtandet blivit så svårt för singelkvinnor. Att de hamnat i singelläge är enligt Fares beroende av att männen inte anstränger sig nog vid uppvaktningen (de tar till och med betalt för drycker som serverats henne).
Jag bestrider inte att män kan begå allvarliga övergrepp mot kvinnor. Men det rör en minoritet av det manliga könet. Däremot menar jag fortfarande att #Me too varit ett av vänsterfeministernas självupplevt dilemma. De har satsat fel, dvs på karlar som de trott sig kunna klättra vidare på inom kultursektorn. I några fall påminner situationen närmast om prostitution. Men i besvikelsen håller de inte käft och slickar sina sår, vilket de borde. I stället startas ett uppbåd mot planetens alla män. Det är ju inte klokt. Men det är en följd av ett skadligt strukturtänk som präglar vänsterns ideologi. Det gäller att söka en drabbad och därefter förklara en hel klass som förövare.
När nu män tar lärdom och – enligt textens författare – behandlar kvinnor strikt jämställts då blir detta plötsligt fel. Enligt min mening har den svenska feminismen gått vilse. Varje tanke och besvikelse vänds mot det manliga könet.
Ve den som vågar kritisera denna feministiska dumhet. Det sker åtminstone aldrig i Sveriges mest enkelriktade medium, DN, som typiskt nog kallar sig liberal. Om liberalism ska innebära öppenhet för dumhet så tar absolut DN första pris. Med Fares som ”projektledare” får dessutom begreppet en helt ny dimension: undergång.
Torsten Sandström
