Jag ifrågasätter inte att DN ofta framför nyheter som är verkliga, dvs skeenden som faktiskt inträffat. Däremot är jag kritisk mot att tidningen ofta skriver om fenomen som DN påstår ska komma att ske. Det senare gäller förstås ofta rapportering om framtida risker beträffande regeringens politik. Detta är kanske okej ifall texten normalt ska uppfattas som ett inlägg i en politisk debatt där DN:s skribent ifråga tar ställning. Ofta rör det sig ju om skeenden i mycket nära tid.
Men betydligt mer problematiskt är det beträffande den dominerande rapporteringen rörande klimatets utveckling och framtida effekter. Här innehåller DN varje dag minst tre texter – ofta med feta rubriker. I klimatfrågan är orsak, verkan och framtidseffekter tämligen omstridda och alltså delvis oklara. Därför borde rapporteringen innehålla alternativa åsikter. Alltså ord för och mot.
Det stora problemet i DN:s – och i andra mediers fall – är att DN enbart framför den åsikt som FN:s och dess politisk utvalda panel IPCC bestämt sig för. Detta trots att IPCC själv framhåller att organisationens rapportering bygger på prognoser som baserats på hypoteser om dataprogrammerade mätningar rörande framtida utfall.
DN är som bekant inte ensam om detta i svenska medier. Men det råder faktiskt inte konsensus inom forskningen om det som IPCC påstår. Organisationen påpekar själv som sagt i finstilta texter att osäkerhet råder. Men IPCC agerar ändå enligt någon slag worst-case scenario utan att klart klargöra detta för allmänheten. Med finare ord kan man ske tala om en försiktighetsprincip. Det oärliga är att IPCC och rader av svenska medier agerar på detta vis utan att ständigt klargöra att just en viss grad (med varierande storlek!) av osäkerhet råder.
Att DN gjort detta val är en fråga om politik. FN, som står bakom ett handplockat IPCC – och lögnaktigt talar om att konsensus råder inom forskarvärlden – vill övertyga medborgarna i alla nationer om att en kris är på gång. Men enligt min mening ska man inte ropa på vargen förrän man tydligt sett honom. Inte bara för att det sägs att han sägs ha sett långt borta.
Därför kan man inte tro på Alestig och hans anhängares ord om klimatet. Om DN agerar som man gör i klimatfrågan är det upp till diskussion om man över huvud taget kan tro på DN:s journalister i andra sammanhang. Detta givetvis oavsett tidningen annonser om att dess mål är ”upplysning”. Över huvud taget kan jag inte förstå hur svenska journalister kan sänka sig till det worst-case scenario man driver för att mana fram skräck rörande klimatet. Det är rena åsiktsjournalistiken i en fråga som faktiskt rör vetenskap.
Torsten Sandström
