Det gnälls var dag över framtida risker med AI. Om framtiden vet vi inte mycket. Det lär oss historien om industrialismens barndom, då arbetare slog sönder maskiner i rädsla för förlorade jobb. Kritiken mot AI är således delvis en förevändning för att slippa utnyttja en ny och mer effektiv teknik.
Det offentliga svenska samhället har just nu stora problem med fusk rörande offentliga bidrag. Det rör sig om brottslighet i flermiljardklassen. Häromdagen beskrevs ett exempel om en tandläkare i Stockholm som genom Försäkringskassans (FK:s) datanätverk snokat upp patienter som som hade stora bidrag outnyttjade. Brottet gick ut på fejka vårdinsatser för patienterna och lyfta ut pengarna från FK. Det talades om uttagna belopp omkring 10 miljoner sammanlagt. Flera av patienterna var i 90-årsåldern. Många bodde inte ens i Stockholmsregionen. Och några vårdinsatser påstods ha skett på en julafton!
Skurkarna måste förstås klandras. Men lika mycket ska sannerligen FK kritiseras. Varför har myndigheten inte använt sig av AI för att söka efter bidragsansökningar av kritisk natur. Enbart kopplingen mellan en tandläkare i Stockholm med en patient i Norrland borde göra att datorn skriar och blinkar rött! Likaså åldriga patienter som påstås få vård hos en och samma tandläkare på annan ort!
Jag vet att FK:s typsvar mot kritik är sekretess. Men det svaret tror jag inte alltid på. Och för övrigt måste lagen ändras så att det allmänna inte genom sekretess främjar fusk och penningflykt. Sanningen är att svenska myndigheter saknar kreativitet och vilja att söka efter allvarliga problem som kostar skattebetalarna gigantisk belopp. Bara problemen med fuskbidrag till personliga assistenter visar på en allvarlig brist på förmåga att i dataåldern finna kreativa lösningar mot fusk. AI klarar enkelt av mycket av detta i och med att nästan alla ansökningar passerar en dator.
Nu kommer jag till det värsta. Enligt min mening saknar svenska politiker en genuin vilja att jaga bidragsbrott. Inte i ord förstås, men definitivt i handling. Man vill inte jaga sina väljare, helt enkelt. Mest hänsynslösa är Socialdemokraterna. Ty enligt deras ideologi är det ytterst synd om fuskare, som ju på grund av sin sociala position, främst fattigdom, tvingas skaffa fram pengar genom fusk. Alltså en parallell till sossarnas syn på våldsbrottslingar, som det enligt S-partiet är så synd om att man ”inte ens sett det (våldsvågen) komma”. Detta har givetvis medfört att politikerna inte gett AI järnet.
Ytterligare en förklaring är svenska fackföreningarnas makt över samhället, något som syns i att en svensk myndighet inte ser till att registreringsskyltar inte ska delas ut till Tesla som Metall och LO-facken bestämt sig för att strejka mot. Fackens grundsyn är: AI kan innebära att medlemmar förlorar sina jobb. Att ny teknik kan främja arbetslivet talas det inte om. Man vägrar med andra ord att lära av historien.
Det svenska samhället är således planerat FÖR INEFFEKTIVITET! Och dagens text är bara ett exempel av många systemfel.
Torsten Sandström
