I mina texter är jag ofta kritisk till svenska kriminologer. Jerzy Sarnecki har blivit symbolen för en politisk samhällsvetenskap i socialdemokratins tjänst. Och den skada som han vållat – genom uteblivna rättsliga reformen inom kriminalpolitiken – är omfattande.
Förenklat kan man tala om en ideologi som går ut på ansvarsfrihet eller åtminstone dämpat personligt ansvar för brottslingar, särskilt unga sådana. Förklaringen är vederbörandes sociala situation. Bristen på kulturellt stöd, uppfostran, pengar, utbildning osv gör personen ifråga till ett offer för kriminella klaner allmänt sett.
Jag kan förstås inte förneka att sådana samband finns. Men ändå är det en minoritet inom det svenska folket med påtagliga sociala problem som engagerar sig i systematisk brottsverksamhet. På så vis blir ideologin ett svepskäl. I stället för att ta till tuffa ord och tag så tycker forskare och politiker på vänsterkanten synd om de kriminella och vill inte lägga sten på börda, som det brukar heta.
Vid Malmö vänsteruniversitet jobbar Manne Gerell som kriminolog. Han är således ett givet intervjuoffer för vänsterns skribenter. I Sydsvenskan den 13/11 bidrar han genom följande rubrik om de systematiska bilbränder som rasar i Sverige:
Därför brinner bilarna – Malmö har många fattiga områden
Alltså ännu ett exempel på den befrielse från ansvar jag nyss nämnt. Man får ett intryck av att det är en proteströrelse, alltså en kritik mot dyrbara bilar eller mot mer välbärgat folk. Delvis kan det kanske vara så. Men att det blir en stor rörelse runtom i landet – med skadekostnader omfattande många många miljoner kronor – talar enligt min mening mot att det alltid rör sig om sociala protester.
Det jag saknar är nämligen den kanske mest troliga förklaringen. Det är sällan enbart en eller två fina bilar som brinner upp. Det är många tillsammans – ibland bättre begagnade. Detta kan enligt min åsikt vara ett tecken på organiserad brottslighet. Dvs att eldfängda gärna tar upp beställningar från enskilda bilägare, som gärna ser sina bilar brinna för att få ersättning från sina försäkringsbolag. Alltså en samverkan mellan skadegörare och bedragare, dvs brännare och bilägare. Svårigheten att leda bedrägeriet i bevis är givetvis stor om det är fem eller tio bilar som brinner.
Sydsvenskan och Gerell medverkar alltså till att sprida förklaringar som tål att kritiseras. På så vis vill man skydda förövarna och samtidigt slå blå – förlåt röda – dunster i läsarnas ögon. Sådant är mediernas Sverige. Och sådana är ofta vänsterns vetenskapares roll.
Torsten Sandström
