Alex Schulman är en farlig medial person som DN varje vecka ger stor plats åt. Är det för att han skriver bra? Nej, det tror jag inte. Förklaringen är att han dels är kändis, dels att han framför medievänsterns vanliga åsikter. Eb tyvärr vanlig medial kombo.
Den 23/10 utropar Schulman följande i en fet rubrik:
Viket Sverige lever vi i när TIDÖ-partierna är klara?
Rubriken visar på en fullständig historielöshet. Kanske hade jag inte väntat mig något annat av Schulman. Bristen är något som nutida journalister excellerar i. Idag vet vi att TIDÖ-partierna har suttit vid makten omkring ett år. Vad sysslar den nya regeringen huvudsakligen med? Jo, en våg av blodigt våld, en svår inflation med tendenser till ekonomisk depression samt en svår energikris. Alltså tre fenomen som den gamla sosseregeringen närmast bär ansvaret för efter åtta år på Rosenbad. Detta begriper ett barn. Men det vill inte Schulman förstå. För han driver en vänsterpolitisk agenda, som går ut på att Socialdemokratin åter ska styra landet, i samma röra som senast tillsammans med sina allierade Mp och V.
Den rätta rubriken för DN:s läsare att begrunda vore:
Vilket Sverige har sossarna överlämnat?
Men, som sagt, Schulmans roll på DN är inte att driva kritisk och saklig analys av svenskt samhällsliv. Han har uppdraget att i DN varje vecka driva vänsterpolitik i kombination med analys av sin egen navel och hans familjs inre liv. Om DN idag ville leva upp till rollen som organ för kvalitetsjournalistik hade Schulman inte varit krönikör, helt enkelt.
Detta är bakgrunden till min återkommande och hårda kritik av DN. Det är inte sant, som tidningen säger i sina annonser, att man driver humanismens budskap. Snarare socialismens. Reklamkampanjen är helt falsk och visar en tidningsledning som saknar kontakt med verkligheten. Man vill kanske, men förmår inte. Resultatet är en tidning som propagerar. DN vill uppfostra läsarna. Det är magstarkt av en nyhetstidning.
Det är något synnerligen allvarligt att Sveriges största mediehus (alltså till omfattningen ) beter sig som en buse. Och Schulman är inget annat än en lymmel som utnyttjar tillfället att tjäna en hacka. Ordet lymmel tror jag för övrigt att hans morfar Sven Stolpe gärna skulle ha använt och skrivit under på.
Torsten Sandström
