Genom Centerpartiets stora borgerliga förräderi 2019 förde Annie Lööf partiet mot avgrunden. Hon tog plats i jökens bo. Där svek partiet landsbygdens folk och satsade på sossar och liberaler i städerna. Alla vet hur det gick i valet 2022.
I stället för en sanningsenlig valanalys då såg Lööf till att ”rädda minnet av sin tid”. I stället för att låt verklighetens folk runtom i landet återta makten över politiken befästes partiets vänsterliberala profil, dvs en politik som avspeglas i Lööf ytterlighetsförslag från forna dagar: att tala för införande av månggifte i Sverige. Lööf agerade alltså som många dåliga ledare på väg ut. Hon såg till att en person av hennes typ valdes till efterträdare.
Resten är historia. Demiroks två domstolsdomar för misshandel sänkte en redan skadeskjuten man. Partiets opinionssiffror har nu sjunkit under 4%-spärren. Demiroks förtroende saknar botten. Partiet framstår helt enkelt som förlorat. Desperation råder. Nu hoppar man på det kärnkraftståg som man själv – under Lööf – bidragit till att det spårat ur. Vem blir imponerad av det? Och än värre förklarar Demirok att man nu vill delta i en regering tillsammans S och V. Plötsligt lägger han koren på bordet och visar att C-partiet inte längre tillhör borgerligheten. Han tror kanske att C kan ta tillbaka de röster som många kvinnliga väljare 2022 lagt på sossarna.
Tala om draksådd från Lööfs sida. Upp som en sol – stöddig som få – kännetecknar hennes resa. Nu ned som en pannkaka. Hon tycks inte ens få den golden handshake – i form av statligt toppjobb – som varit vanlig för ministrar från den politiska klassen i Sverige! Lööf tvingas i stället nappa på obskyra styrelseuppdrag för nya bolag. Vi ser en utslagen lycksökare som säljer det lilla hon har att visa upp.
Jag är vanligtvis inte särskilt hämndlysten. Men Lööf har i sin roll medvetet bidragit till åtminstone fyra för nationen skadliga år med S-styre. Under dessa år har klanvåldet skördat blod i strida strömmar från förorterna. En striktare politik rörande invandring och integration – tillsammans med de partier som nu styr Sverige – hade sannolikt kunnat minska våldet och dödandet påtagligt tidigare.
Lööf har stött en vänsterregering som skadat den svenska nationen på djupet. Hon har sått problem och måste nu göras ansvarig för en viktig del av en usel skörd. En formell armkrok med S-partiet bli förmodligen dödsstöten för ett sargat bondeförbund från historiens led.
Tosten Sandström
