Wikimedia
Följande rubrik i DN 10/8 och efterföljande artikel av Emma Frans får mig att reagera:
Varför har det blivit så svårt att vara man?
Först och främst är frågan tagen ur luften och på så vis ovetenskapligt baserad. Påstår alla män att det är svårt på något vis? Har nivåer på det manliga hormonet testosteron över huvud taget någon betydelse i sammanhanget? Jag har faktiskt inte träffat en enda man som ens sagt eller åtminstone antytt att hans kön skulle vara ett problem i sig, för arbetsliv, familj, själens hälsa etc. Inte heller någon som hört andra män som rapporterat något likande. Det är möjligt att män vill tiga. Men hur sjutton vet då feminister vad män tycker? Uppgifterna kanske kommer från män som själva är feminister?
Nej, det ämne som en kvinnlig journalist lyfter i DN är en konstruktion från feministernas egen rörelse. Alltså de kvinnor som vet allt och anser sig ha rätt att på lösa grunder predika sitt budskap för mänskligheten. Jag tror snarare att männens påstådda svårighet är feministernas svar på olika män och gruppers kritik av feminismen som sådan. Kvinnorörelsen anser nämligen att kritiken är ett uttryck för desperation, ty en feminist uppfattar sin rörelse budskap som vetenskapliga sanningar.
Därför fyller kvlnnliga journalister medierna med tjegissningar om mäns upplevda problem. Det gäller alltså att övertyga män om att de lider av osynliga och okända krämpor. Fram till mitten av 1900-talet ironiserade män över kvinnor som beskrevs som neurotiska. Den moderna vetenskapen har med all rätt dömt ut detta synsätt. Det vi nu ser i DN är ett tecken på något liknande från en maktfullkomlig kvinnorörelse. De ser med andra ord syner.
Politikernas och mediernas problem är att feminismen blivit en statlig ideologi. Svenska universitet levererar nya kadrer av genusvetare – den nya tidens sängvetare. Deras tankar beskrivs som sanna. Tankarna rör sig om en blandning av statistisk och lösa antaganden om manlig makt i nutidens Sverige. Biologiska och genetiska mönster hånas. Deras nya inriktning tycks gå ut på att visa att männen håller på att tappa livslust och hälsa. Beviset är att enskilda män agerar som stollar. Fienden – dvs männen – antas gå under av oförmåga och sjukdomar avseende sitt kön. Men liksom feminismens teorier är det mest hittepå. Deras uppblåsta dröm är att segra i den könskamp som främst pågår i deras egna hjärnor.
Torsten Sandström
