Den skrämselmaskin som FN startat rörande klimatet har nu delvis blivit självspelande. Det uppdrag som IPCC fått från FN skiljer nämligen inte tydligt mellan å ena sidan naturens egna fenomen som ökar halten av växthusgaser i atmosfären och å den andra mänskligt orsakade utsläpp av CO2. Distinktionen nämns förvisso men man klumpar dem helt fräck samman i en snårig definition. Läs:
Climate change Climate change refers to a change in the state of the climate that can be identified (e.g., by using statistical tests) by changes in the mean and/or the variability of its properties and that persists for an extended period, typically decades or longer. Climate change may be due to natural internal processes or external forcings such as modulations of the solar cycles, volcanic eruptions and persistent anthropogenic changes in the composition of the atmosphere or in land use. Note that the Framework Convention on Climate Change (UNFCCC), in its Article 1, defines climate change as: ‘a change of climate which is attributed directly or indirectly to human activity that alters the composition of the global atmosphere and which is in addition to natural climate variability observed over comparable time periods.’ The UNFCCC thus makes a distinction between climate change attributable to human activities altering the atmospheric composition and climate variability attributable to natural causes. See also Climate variability, Global warming, Ocean acidification (OA) and Detection and attribution.
Man kan snabbt förstå vådan eller allvaret med en sådan definition. Om alla orsaker till uppvärmningen klumpas samman riskerar naturens effekter på klimatet – som är ovedersägliga – att döljas och fokus riktas mot vad människan kan göra för att förhindra sina egna skadeverkningar. Jag uppfattar detta som ett politisk trix.
Vi vet att naturen – solsystemet – under århundradenas lopp skapat olika typer av klimat på Jorden, såväl kallar som varmare än idag. Det är troligt att människans förbränning av kol, ved och olja bidrar till skapandet av ett värmande lock över vår planet. Men det är oklart i vilken omfattning och vilket tempo detta sker. Mycket talar för att människans bidrag har betydligt mindre betydelse i sammanhanget och att marschen mot eldrift av jordklotets samhällen förmodligen medför att människans ansvar i sammanhanget är försumbart. Särskilt som naturens krafter av allt att döma är avgörande.
Em ambition att hushålla med utsläpp av CO2 är förstås rimlig – särskilt som kol och olja är ändliga och även i vissa avseenden är problematiska produkter (alltså oavsett klimatet). Men motorn för ändringar i klimatet finns i naturens krafter – det visar historien. Detta vet förstås flera ledande politiker inom och utanför FN. Men genom att peka på den mänskliga faktorn – dvs risken för vår del – och nästan bara tala om denna i skräckens termer så kommer huvudproblemet i bakgrunden. Resultatet blir att en i och för sig viktig särfråga hamnar i fokus. Det talas till och med om antropocen epok inom geologin (av alla vetenskaper).
Någon säger okej, vi kan ju inget göra åt naturens egna krafter. Det är i och för sig korrekt. Men därför ska inte människans medverkan överdrivas och människor luras eller skrämmas upp. Särskilt som våra insatser förmodligen är den orsak som har minst betydelse. Dessutom är kraven på mänskliga reformer ytterst kostnadskrävande samt framstår som kränkande politisk propaganda.
Varför agerar då FN och IPCC som man gör? Svaret är tämligen enkelt. Det rör sig om politik. Man vill sätta människor i rörelse (och rörelsen kan som sagt ha goda inslag). Men genom skrämsel kan också politiker inom och utanför FN växa sig starkare. Skrämsel är dessutom en urgammal idé för maktutövning. Lika gammal som religionernas många gånger hotfulla budskap.
Varför agerar då många – men absolut inte alla – vetenskapsmän som de gör och ställer upp på skräckens budskap? Det har tyvärr vetenskapens folk också gjort sedan flera tusen år. Flertalet av dem saknar – liksom jag själv – dessutom egen kompetens i klimatfrågor och kan inte bedöma FN:s påståenden eller hur IPCC:s experter satts samman (här har mycket fusk skett). Majoriteten av de forskare som ivrigt stödjer klimatskräckens budskap sysslar med biologisk forskning – där orsaken till klimatets förändring inte analyseras – utan enbart synbara effekter på djur och natur studeras. Men många andra forskare bedriver samhällsvetenskapliga studier om ekonomi och politik, dvs ämnen som inte rör naturvetenskap. Att dessa forskare gärna tenderar att lyssnar på FN är lika naturligt som att tro på gud. Eller att hoppas på guld till egna projekt. Ett exempel är en person i stil med Johan Rockström, som har sin forskningsbas i studier av växters liv (och inte i händelser i atmosfären eller haven).
Till saken hör att många högt kompetenta naturvetenskapliga forskare inom det relevanta klimatområdet uttrycker sig synnerligen försiktigt om verkan av människans utsläpp av CO2. De talar om olika grader av sannolikhet. Man tvekar alltså att utpeka människans som huvudansvarig. Jag bortser nu förstås från de sk forskare som tyvärr deltar i ledningen för FN:s och IPCC:s stora skräckkampanj.
På så vis framtonar skräckens budskap som rotad i en snedvriden definition av climate change – se ovan – där naturens och människans aktiviteter klumpas samman på ett försåtligt vis. Om detta borde medierna tydligt rapportera. Men de deltar tyvärr i den globala sammansvärjning som FN driver.
Torsten Sandström
