I bilen på väg från sommarstugan till den småländskt lantliga tätorten hör jag en bra intervju med ett skyddsombud inom polisen. Hon beskriver en förstelnad byråkrati där massor av direktiv från chefer i toppen inte lyckas tränga ned genom rader av underchefer till de poliser som ska göra jobbet. Klart att arbetet således inte funkar som tänkt och spiraler våld och bedrägerier stegras.
Då jag passerar Göshult får jag bekräftelse på något jag skrivit förr. Ett av Sveriges största strukturproblem är förvuxna myndigheter som inte fungerar som tänkt och belastar skattebetalarna med miljarder i onödiga kostnader. Politikernas tilltro till administration är gränslös och har skapat rader av ineffektiva byråkratier. Då de ofta går på tomgång kommer bud från riksdag och regioner om ytterligare skatter för nyanställning av flera administratörer.
Polisen är bara det exempel som, efter att jag återvänt från Markaryd, fött idén till denna text. På färden mot ICA där hinner jag tänka på bloggar jag skrivit om 21 svenska regioners vårdapparater. Alltså 21 gånger flera tusen administratörer som utför samma arbete för det egna landstinget – dessutom utan att förmå skapa samordning för mig och några miljoner andra som bor i Sverige. I nutid tals det om långa köer till viktiga operationer landet runt. Statistiken visar på längre köer till högre kostnader än våra grannländer! En rejält bantad byråkrati – enbart genom en sammanslagning av landstingen vårdapparater till exv tre storregioner – borde vara ett viktigt steg till att minska antalet byråkrater så att vårdpersonalen kan ökas. Även genom att lyssna på vårdprofessionernas kunskap borde en bättre och effektivare vård skapas. Dessutom visar Capio AB:s drift av St Görans sjukhus att privat administration är omkring 15% kostnadseffektivare per vårdinsats. Och St Göran framhålls ofta som bäst i klassen då det gäller vårdens kvalitet.
Mina byråkratiexempel från den svenska polisen och vården kan mångfaldigas för andra samhällsområden, särskilt inom olika delar av statsförvaltningen. Den svenska administrationen av utbildningssektorn är ytterligare ett exempel. Vidare har samhällsoro om miljö och klimat skapat stora byråkratier såsom Naturvårdsverk samt sektioner inom Länsstyrelser osv. För att inte tala om radera myndigheter som ska tillvarata den svenska befolkningens mänskliga rättigheter. Därför talar jag och andra om korstågsmyndigheter. De utför litet, men talar om mycket.
Min slutsats är att vårt land är allvarligt drabbat av ineffektiv politisering och byråkrattänkande. Vad gäller vården är detta uppenbart: varför 21 separata regionstyrelser med rader av politiker och administratörer? Följden är en alltför stor politisk apparat centralt och regionalt. Ytterst är förklaringen att jobb för tusen medlemmar av den svenska politiska klassen ska skyddas. Att Kristersson regering – lika lite som rader av sosseministärer – vågar tackla nationens strukturproblem sammanhänger med att sysselsättningen inom den politiska klassen drabbas. Ebba Busch pratade klarspråk om byråkratin inom vården inför valet. I regeringsställning är hon däremot tyst.
Att problematiken inte diskuteras i samhällsdebatten blir för mig ett bevis på att jag sannolikt har rätt. Om debatten varit öppen hade åtminstone argument mot mina och andras påståenden ha framförts. Nu gäller enbart budskapet om ”största möjliga tystnad”.
Min sammanfattning är att Sverige allmänt sett är på fel politisk väg. Vår nation är ett felfärdssamhälle.
Torsten Sandström
