Militäralliansens ändamål är något viktigt och allvarligt. Det gäller att försvara Europa. Nu mot Rysslands agression. För vår nation är ett medlemskap centralt.
Men inte för Turkiet. Erdogan agerar som den handlare från bazaaren han är. Han kan nämligen inte skilja gemensamma och övergripande mål från hans snikna egna kortsiktiga. Ty han handlar alltid i eget vinstsyfte. Han gjorde det förr då han började sälja korv och läsk. Han gör det nu i egenskap av president i Turkiet. Nu vänslas han med Putin och sätter pinnar i hjulet för NATO. Och dagens nya krav från Erdogan – alltså ännu ett efter avtalets träffande! – är att Sverige ska hjälpa honom in i EU. Gud hjälpe! Han har storhetsvansinne.
På så sätt försätter han helt fräckt NATO i ett sämre läge. Även Sveriges senfärdighet med att ansöka om medlemskap skapar ett prekärt läge. Passiviteten kan vi inte skylla den nya regeringen för – moderaterna har länge verkat för en anslutning. Däremot bär sossarna ett tungt ansvar som väntat lång tid efter ryssarnas första anfall 2014. S-partiet har i åratal i stället predikat fred i en värld av uppenbart onda stater. Dessutom har S-partiet länge flörtat med PKK, som är Erdogans ömma tå. Den flörten har kostat svenska samhället hundratals miljoner kronor i bidrag till inflyttade kommunister. Det är alltså sossarna som ska bära hundhuvudet för att Sverige nu hamnat i limbo.
I och för sig har ryssarna häcken full i Ukraina, så ett anfall på Sverige ligger inte i pipelinen. Men glöm inte att Magdalena Andersson så sent som 2021-22 sagt att ett medlemskap i NATO inte var aktuellt. Och hennes försvarsminister – den eländiga vapenvägraren från Dalarna (av alla platser i tider av Vasajubileum) – lovade att han skulle avgå om en ansökan lämnades in.
Slutsatsen är således att sossarna måste kritiseras för sin felaktiga politik och passivitet. Men svenska medier klagar på den nya regeringen. Så funkar en svensk press med vänsterns journalister. På denna punkt är vår nation riktigt illa ute.
Torsten Sandström
PS! Erdogans pajasartade helomvändning mot slutet av denna dag visar att det finns en djup klyfta mellan NATO:s demokratier – som för principiella samtal – och den egoistiska samt politiskt månglande diktaturen i Turkiet. Fy för sjutton! DS.
