Efter åtta år vid regeringsmakten – under eskalerat dödande och våldsaktivitet från klanernas ungdomar – kallade idag socialdemokratin till presskonferens. Tyvärr var det inte för att beklaga sin långvariga försumlighet. Nej, man vill tala om för den nuvarande regeringen, som jobbar för fullt mot brottsligheten, hur sossarnas fix ser ut: vi vill belöna dem som tipsar polisen om illegala vapen. På så vis vill vi socialdemokrater få bukt med ”gängskjutningarna”.
Inte ens fem över tolv vill man tala om att kriminaliteten sammanhänger med en storskalig invandring och utebliven integration. Man talar om ”gäng” precis som det normalt rör sig om vilka svenska pojkar som helst.
Kriminaliteten kan inte stävjas förrän svenska politiker och medier talar klarspråk. Det gäller att hårt kritisera de personer som leder klanerna och organiserar kriminaliteten. Då måste frågan om brottslingarnas ursprung upp på ordet. Det räcker förstås inte bara med straff genom beslut från ovan, från domstolar. Det svenska folket måste nedifrån organisera sitt moraliska motstånd. Visst rör det sig om unga och vilsna brottsliga män, men minsta urskuldande ord suger de åt sig med ett smil för att bygga vidare sitt hån mot det svenska samhället.
I den folkliga kamp som behövs – och som kräver hårda ord – måste socialdemokratin delta med sina många lokalorganisationer. Men i stället används dessa för att fjäska för brottslingarna och deras föräldrar. Det parti , vars statsminister inte såg brottsligheten komma (alltså Löfven), måste nu hjälpa till med att bäst möjligt stävja klanernas framfart.
Komiskt nog är deras kriminalpolitiska tips byggt på statsbidrag. Pengar till den som tipsar om illegala vapen. Detta sägs samtidigt som invandringen fortsätter över nationens gränser. För varje tusental nyanlända följer förmodligen omkring 20 färska unga klanbrottslingar.
Politiker och medier använder ett felaktigt språk för tackla klanbrottsligheten. Man talar om ”våldskapital” och gör därmed problemet könlöst abstrakt samt svårt att förstå – utan sikte på enskilda subjekt. Om man säger att det rör pojkar med våldsförmåga blir det betydligt klarare. Om man kallar dem hänsynslösa formas en än mer korrekt bild. Det rör sig ju om en form av ondska som måste fördömas och bekämpas – inte bara av samhället utan av var och en av oss.
Sossarna – och polisfacket – vill att de politiska partierna ska samlas kring en kriminalpolitik för det nödläge nationen befinner sig i. Visst är det djupt bedrövlig att människor i rad skjuts i det svenska samhället. Men socialdemokratin har inget att bidra med i en arbetsgrupp för samverkan. Det är faktiskt detta parti som länge misslyckats och som nu vill försöka hoppa på tåget, i syfte att kunna ta åt sig äran av pågående reformer. S-partiets förslag är verkligen inget att yvas över. Vidare bär partiet ett långt och tungt ansvar för en polismyndighet som saknar effektivt ledarskap. Jag förstår fullständigt att justitieministern inte vill slösa tid på att snacka med de politiker som vållat en stor del av nuvarande kris.
Torsten Sandström
