Svenska politiker tycks vara blinda. Utvecklingen mot överstatlighet inom EU är skriande, men den politiska eliten hukar bara.
Det är ju inte klokt att EU genom ett nytt direktiv ska bestämma svenska arbetstider. Svenska lösningar om längre arbetspass (med åtföljande fritid), som anställda och arbetsgivare gillar, riskerar nu att förbjudas. Vad sjutton har unionen med regionala tidsregler för arbete att göra? Det måste väl ändå vara en nationell uppgift att bestämma hur folk ska jobba i situationer då anställda, fackföreningar och arbetsgivare är ense.
Lika blinda tycks svenska politiker vara då det gäller kommissionären Ylva Johanssons – den gamla kommunistens – förslag om en bred kontroll av all e-posttrafik (i syfet att skydda barn från sexövergrepp!!). Det vi hör är ju rena sovjetstatens (eller Kinas) angrepp mot människors integritet. Svenska politiker skruvar oroligt på sig. Men skriker inte av smärta.
Orsaken är att Sverige blivit medlem i en union som utvecklats från handelssamverkan till en överstatlig hyra. Från Bryssel kommer rader av diktatoriska krav om att vi svenskar måste anpassa oss. Vårt skogsbruk tillåts inte längre sköta sig själv – det har visat sig ytterst framgångsrikt – utan ska nu styras av EU för att skapa kolsänkor för CO2-utsläpp som andra medlemsnationer själva borde fixa.
Denna storskaliga överstatlighet kommer att kväva det svenska folkets frihet. Det är politikernas roll att dra i nödbromsen. Det är samarbete rörande handel som motiverar EU – inte en utveckling mot överstatlig styrning av frågor långt ifrån produktion och transporter. Den svenska politiska klassen har valt fel väg och vågar nu inte protestera.
Den historiska domen över svenska politiker kommer därför att bli hård. De har kört sitt eget race – inte nöjt sig med god samverkan inom handel – utan lämnar nu ifrån sig makten till en union som löper amok. Dessutom har man skickat det politiska B-laget till EU, dvs personer som den svenska politiska klassen kan avvara. Svenska medier utför dessutom inte sin uppgift att framföra tuff kritik. Alla dansar samba med den politiska klassen och jagar de få som vågar kritisera klasskamraterna i Bryssel.
Varför firade vi egentligen vår nationaldag igår? Antagligen för att dölja att vi lämnat över rodret till EU. Fy sjutton för detta politiska spektakel!
Torsten Sandström
