I en debattartikel i DN den 3/6 kritiserar två gamla sossar – Sten Heckscher och Jerzy Sarnecki -den nya regeringen kriminalpolitik. Den beskrivs som en ”oriktad hagelsvärm”.
Det må så vara att de massiva satsningarna på skärpta straffrättsliga regler delvis kommer att missa måltavlans mitt, men några hagel kommer ändå att få effekt. Vi ser alltså hur två personer som länge fungerat som symboler för S-partiets starkt passiva kriminalpolitik ta till orda. Inte så att de beklagar sitt eget slappa och godtrogna förflutna. Nej, det passar inte självsäkra och troende herrar som dessa två. I själva verket fortsätter de på den väg som socialdemokratin alltför länge vandrat efter inom kriminalpolitiken
Ty deras förslag är en kort uppräkning av slitna idealistiska ambitioner. Man vill följande. Fler bovar måste åka fast. Möjligheten att tjäna pengar på brott måste minskas. Rekryteringen till brott måste sjunka. Alla reformer måste utvärderas vetenskapligt. Frånsett det sista slagordet, som slår in delvis öppna dörrar, rör det sig om svepande idéer som vi alla hört många gånger tidigare. Under åtta års tid har S-partiet haft möjlighet att pröva dem alla. Men mycket lite har hänt. Och nu står Sverige inför den allvarligaste grova våldskrisen i mannaminne.
Vi ser alltså hur två gamla stappliga trädgårdsmästare, som grovt misslyckats i sitt värv, nu vill ge den nya politiska ledningen för nationen goda råd. Det är patetiskt, rentav komiskt.
Bakom deras ord skymtar sossarnas credo att brott måste förebyggas. Vem vill inte det? Men hur ska det gå till? Nu har såväl regeringen Lövden som Andersson länge gravt misslyckats med detta. Därför måste den hårda verkligheten – den faktiskt stegrade våldsbrottsligheten – angripas och åratal av slappa och naiva straffrättsliga regler reformeras. Kalla det gärna en hagelsvärm. Men det Heckscher och Sarnecki under många år har predikat är undfallenhet och hopp om god tro hos unga brottslingar. De har skjutit hagel i sina egna fötter!
Vidare tror jag att folkflertalet inser följande vad gäller de kriminella. Alla människor är inte goda. Och de onda – som skadar andra – måste lära sig en läxa, som stegvis ska bli tuffare alltefter brottets grovhet. Det måste vara slut med snacket om lågaffektivt bemötande. Det som krävs i krislägen är högeffektivt bemötande. Kriminologer, pedagoger, psykologer och deras anhang har nu nått vägs ände! Så ladda gärna hagelbössan med skarpa ord.
Dessutom skriver dessa två mossiga sossar – män som tror sig känna till kriminalitetens rötter – inte ett ord om det som sannolikt är den grova våldsbrottslighetens kärna. Alltså den den misslyckade invandringspolitik som gett klanernas ungdomar och deras privata justis fria händer.
Torsten Sandström
