Bonnierpressens vänstervridning är hänsynslös mot sin läsekrets. Jag hoppas att familjens mediern förlorar läsare på grund av sin extremism. Vänstern journalister firar dagligen fester genom angrepp på den nya regeringen. Vad sägs om denna rubrik från journalisten Elina Pahnke i Sydsvenskan?
Låt oss fira Lena Anderssons haveri till text
Undertexten lyder:
Högern står naken då den plötsligt tvingas tala om ett klassamhälle där människor hungrar
För det första är Lena Anderssons artikel i SvDär inte något haveri. Hon diskuterar däremot ett populistiskt haveri från Socialdemokraterna, vars ledare Magdalena Andersson från talarstolar påstår av svenska barn hungrar. Lena Andersson menade att det inte fanns någon anledning att tala om hunger i det svenska samhället, där varje familj antingen har råd att själva köpa billiga kolhydrater för att mätta sina barn, dels att välfärdens lagsystem annars ger hjälp via kommunalt stöd.
Men Pahnke skriver som en vettvilling som vill frammana en stämning av klasskamp. Den nya regeringen har enligt min mening ingen anledning att tala om klasser – och gör det inte heller nota bene. Det finns redan ett system för att lösa en högst eventuell brist på kolhydrater: genom att hushålla eller söka socialt bistånd. Om någon hungrar är det således föräldrarna som ska tillrättavisas. Men det vågar ingen göra i kravlöshetens Mekka på jordklotet.
Pahnke bara löper amok. Hon är besatt och renons på saklig argumentation – något som däremot Lena Andersson excellerar i. Pahnke bara skriar och försöker så politisk splittring mellan människorna i Sverige. Så agerar idag svenska journalister. Det är inte fakta och saklighet som gäller, utan politisering och splittring som eftersträvas då Pahnke fattar pennan. Hon är med andra ord pank på journalistiskt vett och förmåga. Det är förstås inget att fira, utan bara att beklaga. Men så funkar det svenska mediesamhället!
Torsten Sandström
