Malmö, en kommun med stora ekonomiska problem och påtagligt beroende av miljarder i statsstöd, håller ändå fanan högt. Även om skattebetalare i andra landsändar, framför allt Stockholmsregionen, tvingas finansiera Malmös extravaganser så fortsätter propagandan för stadens spenderande av pengar på alla möjliga jippon. Vad sägs om följande rubrik från Sydsvenskan som, i vanlig naiv och lokalpatriotisk stil, gärna solar sig i glansen av kommunala skrytprojekt:
Nu öppnas dörren igen till att Malmö kan bli kulturhuvudstad
Det rör sig förstås om ett upprop från 45 så kallade kultur- och näringlivsprofiler. På detta nappade Centerpartiet för att lyfta frågan om att Malmö ska bli europeisk kulturhuvudstad. Då hävdar kulturkommunalrådet Janne Grönholm att en vidgad ”extern finansiering” kan vara det som löser knuten.
Alltså. En kommun som inte ens kan klara sin egen ekonomi, utan lever på bidrag från annat håll, ska ställa upp i en kostsam tävlan om att bli Europas kulturhuvudstad. Tanken är lika befängd som sossarnas självsyn modell storhetsvansinne. Det vill säga att det S-parti som länge regerat Malmö önskar – genom sina partivänner runtom i landet – utvinna ännu mer statsbidrag för ytterligare ett jippo. Dessutom ett projekt som ska visa på någon form av kulturell excellens. Den kultur som Malmös sossar är bäst på är ju att leva på bidrag från andra än sina egna medborgare.
Ordet sparsamhet finns inte i sossarnas ordbok. Med expansion via externa bidrag vill man lansera Malmö som Europas kulturella centrum. Ska man skratta eller gråta? Det lokala mediesamhället genom Sydsvenskan slår knut på sig själv genom sin oförmåga till kritisk självsyn.
Torsten Sandström
