I svenska medier fortsätter uppståndelsen över SD. Socialdemokratins bild av ondska kastas mot SD. Partiet brunmålas och tillskrivs nazikaraktär. Det finns förvisso enligt min mening anledning att kritisera SD för överdriven nationell inriktning i kulturella frågor samt en fäbless för bidragslösningar i socialistisk riktning. Men här liknar SD delvis sossarnas eget parti. På kultursidan hyllar S-partiet nämligen det egna Sverige (utan anledning). Och vad det gäller bidragslöften är man svenska mästare. Därför visar S-partiet själv ondska genom att stigmatisera 20% av nationens väljare enbart i syfte att själv kunna återkomma till makten.
Denna svaghet hos den svenska och västerlandets vänster är mer än hundraårig. Den bottnar i en i och för sig god tro på befrielse. Alltså en idealism, närmast kristen, som vill tro att människan är hundra procent godhjärtad, dvs välmående, mild och hygglig. Det farliga med denna attityd är att man som nyss nämnts inte ser ondskan hos sig själv, exv hur S-partiet hänsynslöst sprider ett budskap för egen nytta.
Ännu farligare är att man inte ser ondskan hos olika politiska makthavare. Historiskt har en del av den svenska vänstern inte velat förstå de skadliga effekterna av att krama Lenin, Stalin, Mao mfl. De har därför fått många anhängare i vårt land. Likaså den uppenbara ondskan hos Hitler har inte i tid framhållits tillräckligt. En stor del av vänstern i Sverige och utomlands – har i början av 1930-talet hoppats på fredliga uppgörelser med denna psykopat och hans regim. Churchill kritiserade länge Labour och grupper inom de egna leden för denna idealism. Lyckan över ”Peace in our time!” förbyttes därför snabbt då Hitler på riktigt visade sina vargtänder. Den konservativa Churchill tog alltså hem spelat genom sin tydliga bild av ondskans hot.
Igår kväll såg jag på SVT Rapport hur en ung svensk reporter från Hiroshima spelade ut den vanliga formen av idealism som glömt ondskans existens. Hennes tro på avrustning gav plats åt en attack på kärnvapen via intervju av en japan från denna ändlöst härjade stad. Det är enkelt att säga och skriva Fred, men överdriven tro som leder till handling är något verkligen skadligt!
Problemet är således att idealister spelar onda och hänsynslösa makthavare i händerna. De senare är givetvis själaglada om motståndarna avrustar. Själva tvekar diktatorer knappast att ytterst använda kärnvapen. Tvekar gör däremot pragmatiska demokrater.
Genom att inte vilja se hotet från ondskan spelar vänstern och dess liberala fraktioner antidemokratiska krafter i händerna. Därför är vänsterideologin samhällsskadlig.
Torsteen Sandström
