I påsktider är märkliga budskap tillåtna. Risken är ändå stor att jag blir korsfäst för denna spekulation.
Min utgångspunkt är att socialdemokratin som regeringsmakt nyligen passerat ännu en fas i sin mångåriga nedgång. Förvisso 30% i valet 2022 och vissa framgångar i opinionen därefter. Men den historiska tendensen talar sitt tydliga språk. Och skolvalet 2022 pekar brant nedåt. Till detta kommer att partiets allierade, V, Mp och C, alla är mycket illa ute. Partiets stegvisa tapp av LO-väljare till SD kastar därför en mörk skugga över S-partiet. Framtiden är synnerligen dyster. Taktiken att splittra svenska folket har enbart haft temporära effekter att stoppa partiets blödning.
Under åren har socialdemokratin visat sig vara en extrem maktorganisation. Partiet har krokat arm med olika tidigare motståndare för att erövra regeringsställning. Sedan många år har följaktligen kommunisterna deltagit i styrningen av nationen. Och under de senaste åtta åren har dessutom Mp samregerat med S, med resultat att Olof Palmes vurm för atomkraft förvandlats till en nedläggning av dyrbara kärnreaktorer. Det visar på S-partiets benägenhet att vända kappan efter maktens vind.
Ett socialdemokratiskt parti som samverkat med kommunister kan givetvis även byta fot och närma sig SD ifall det behövs. Att S idag brunsmetar SD kan sannolikt förvandlas till vänskap ifall sossarnas väg till makten annars stoppas. Det kommer förstås inte ske i en handvändning. Splittringen som sossarna byggt upp gentemot SD är bastant och har skapat ovilja hos de senare. Men suget efter makt är så grundmurat och omfattande att mycket talar för att samverakn kan komma att ske. Och SD är knappast bekväm som fjärde hjul under en borgerlig vagn.
Skillnaden mellan partierna S och SD är i grunden frågan om globalism visavi nationalism. Både S och SD har socialistiska ambitioner på var sina egna villkor. Och båda partierna vurmar för korporativism. Ingetdera partiet är främmande för politisk kontroll genom Svenska kyrkan. Man kan säga att socialdemokraterna fundamentalt misslyckats med svensk sakpolitik under de senaste åtta åren, trots regeringsställning. Nato-omsvängningen på en femöring visar att märkliga saker kan ske snabbt.
Att de två partierna i framtiden krokar arm är därför alls inte omöjligt. Som en påskberättelse är den minst lika trolig som Jesu lidande på korset med efterföljande uppståndelse.
Torsten Sandström
