Många förväntar sig att ett nyhetsmedium ska agera som en spejare. Det vill säga med liv och lust se vad som händer i Sverige och omvärlden. Innebörden är att man försöker berätta om krig, politiska omvälvningar, allmänna val, politiska beslut, företagsskeenden, olyckor, väderlek, sport osv. Den kritiska rapportören med andra ord, som speglar viktigare händelser som har inträffat utanför redaktionen.
Efter att i många, många år ha följt de tvångsfinansierade medierna SR/SVT måste jag säga att dessa inte konsekvent har det fokus som jag anser som givet för nyhetsmedier. Visst presenteras en god andel händelser som många andra medier världen runt också rapporterar och som därför kan sägas uppfylla mitt ideal. Men alltoftare ser jag och andra kritiker hur journalisterna på framför allt SVT – men även SR – har sina egna agendor. Varje dag rapporterar SR/SVT i skräckens termer om exv klimatet . De fenomen man följer rör inte dagsfärska händelser eller tendenser som bevisligen nyss har hänt. I stället sprider SVT:s journalister sina egna analyser av vad de tror sig se. Framför allt gäller detta FN:s och IPCC:s tolkning av klimatets utveckling. Följden blir att andras uppfattning – dvs många högt uppsatta klimatexperters vid världens universitet – fullständigt ignoreras. Aldrig hörs ett ord som innebär att FN:s egen linje ifrågasätts. Den anses som huggen i sten.
Detta måste tyvärr avspegla beslut på hög nivå inom dessa medier. Liksom Bonniers medier – något som Heidi Avellan på Sydsvenskan berättat för mig via e-post – har man på redaktionen bestämt sig för att följa en viss tolkningsprincip: försiktighet. Därmed blir FN:s skräckprognoser om klimatet dogmer, trots att de måste anses som osäkra. De ska inte sättas ifråga. Och kritiska uppfattningar hos FN:s kritiker ska över huvud taget inte föras till torg. Det vore nämligen oförsiktigt, tycks man mena.
Det vi ser är alltså motsatsen till kritisk och öppen nyhetsförmedling. När det gäller klimatets utveckling och skeendenas orsaker skapar alltså SR/SVT nyheter av enbart en sidas syn på saken. Jag och många med mig menar att detta är en fördärvlig journalistisk linje. Om inte öppenhet tillämpas uppstår det som måste kallas propaganda.
Att svenskt så kallat public service berättar sådana tillrättalagda sagor för publiken är inte bara olagligt. Det innebär en systematisk desinformation av den allmänhet som till råga på allt tvingas betala för eländet.
Jag ser därför fram mot den dag då den nya regeringen lägger fram direktiven till den bebådade utredningen om reformering av SR/SVT. Det är brådska. Ty varje dag skapar de två medieföretagen nyheter som enbart delvis innehåller sanningar. Återstående del innehåller alltså osanningar eller åtminstone osäkra påståenden Och detta genom SR/SVT som skattebetalarna tvingas bekosta.
Torsten Sandström
