En av SvD:s ledarskribenter, Maria Ludvigsson, överraskar idag med följande rubrik med anledning av centerledarens snara avgång:
Annie Lööf är ännu ung och lovande
Okej att hon är omkring 40 år. Men om hon är lovande kan sannerligen diskuteras. Det måste nämligen bedömas mot Lööfs förflutna. Och åtminstone under de senaste fyra åren har hon fört en politik som nästan enbart bottnat i en enda fråga, nämligen att motarbeta SD. Detta har skett till ljudet av smattrande skott i förorterna.
Skyttarna är i huvudsak unga invandrare och agerar inom sina klaner som mördare till följd av utebliven integration. Bakom denna frånvaro syns sossarna, som backats av Lööf. Just det faktum att C-partiets Lööf i många frågor stöttatt S-regeringar är det allvarliga. C borde i stället stödja en borgerlig regering, något som Lööf lovat sina väljare genom ett (inte infriat) löfte att annars äta upp en sko. Men hatet mot SD har förblindat Lööf. I stället har hon med sossarna verkat för en allvarlig splittring av svenska folket genom att med svaga skäl påstå att SD saknar demokratisk legitimitet.
Massor av viktig sakpolitik har på vis försummats av Lööf. Sveriges nationella behov har med andra ord eftersatts i tron att Lööf själv skulle kunna fungera som en balanskonstnär i mitten. Sossarna har tackat och tagit emot. Därför kan man inte påstå att Lööf är lovande. Jag skulle säga att hon misslyckats, en dom som väljarna dessutom nyligen fällt.
Ludvigsson rubrik är därför bara ren artighet. Kanske beroende av feministiska sympatier, något som gör rubriken än mer förvånande. På en ledarsida ska man enligt min mening skilja mellan person och sak. I dagens svenska medier blir detta närmast omöjligt. Ingen vet nämligen om en kvinna hyllas på grund av sina resultat eller sitt kön. När manliga journalister förr granskade sina manliga kamraters dåd så var alla klara på att slutsatserna måste könsfiltreras på grund av männens dominans inom yrket. Men idag då kvinnor dominerar journalistkåren tycks behovet av filtrering ha glömts bort. Det är desto värre då feminismen nu blivit en statsideologi.
Torsten Sandström.
