Medierna är fulla med dödsskott och sprängdåd. Människor hukar under kulor och splitter. Men politikerna vågar inte ge några svar på frågan varför Sverige har blivit en stat där – liksom i Mexico – brottsligheten jagar nationens folk.
Men svaret är tämligen enkelt. Det kan sammanfattas i fem ord. Massivandring, islamism samt utebliven integration.
Varför svaret inte syns i den mediala debatten är att det kan missuppfattas som rasism, dvs att invandrande muslimer främst sysslar med kriminalitet. Så är det förstås inte. En jättestor majoritet nyanlända är givetvis inte brottslingar. Men genom att ivandringen passerat 1 miljonstrecket under tio års tid blir det sammanlagt många kriminella. Till saken hör att utrikesfödda och deras barn har 2,5-3 gånger oftare varit brottsmisstänkta än svenskar med svenskafödda föräldrar, enligt en ganska färsk BRÅ-rapport. Då statistiken visar att omkring 4% av den invandrade befolkningen begår brott blir 4% av 1 miljon cirka 40.000 personer. Detta gäller dock alla typer av brott, såväl lindriga som allvarliga.
Men svaret blir ändå ganska klart. En kraftigt ökad invandring har alltså skapat flera tusen mycket allvarliga brottslingar, dvs de klanmedlemmar som idag dödar och bombar. Via islam göds mao ett klanbeteende hos åtskilliga nyanlända. En kulturell klyfta har uppstått där religion och klan är viktigare än statens krav. Denna kulturella barriär är det också tabu att prata om.
Enligt min mening måste varje gott samhälle tala klartext om sina allvarliga problem. Det faktum att en etniskt och kulturellt anonym grupp nyanlända utpekas som särskilt ansvarig är inte ett skäl för tystnad. Ty i så fall kommer tystnaden att dölja det faktum att invandring utan integration även i framtiden kommer att skapa ökad kriminalitet. Alla politiker som har makt över invandringen och dess omfattning måste därför öppet tala om de statistiska riskerna. Vad ska vi annars med BRÅ-statisk till? Hur ska annars folk vid allmänna val kunna rösta mot partier som tar uppenbara risker med invandring?
Ändå vågar nästan ingen politiker eller inget massmedium ge det tämligen enkla svar jag nyss räknat fram.
Slutligen vill jag som medlem i en gammal invandrarsläkt – valloner och finländare – peka på nyttan av reglerad invandring. Planering av kulturellt och lättintegrerad invandring ska alltså ske. Det är nutidens slappa låt-gå-invandring jag kritiserar – ett område där Sverige också statistiskt sett visat sig vara en förlorare jämfört med våra grannländer. Orsaken är en närmast religiös vilja från politikernas sida att öppna svenska folkets hjärtan. Detta sker i en nation som officiellt kallar sig ett föredöme och en moralisk stormakt. Jag får dåndimpen!
Torsten Sandström
