Häromdagen skrev jag om Sydsvenskans medlidande rubrik om en person som klistrat fast sig för att stoppa en flygavgång. Idag kommer tidningen igen med ännu en hetsande rubrik i exakt samma fråga:
Pontus Bergendahl
Jag handlade i nöd inför klimathelvetet – idag åker jag i fängelse
Det finns inte minsta anledning att TVÅ GÅNGER rapportera om att straffet ska verkställas och detta i ordalag som strålar av sympati visavi förövaren. Det räcker nämligen med att slå fast att mannen ifråga dömts, vilket redan skett för länge sedan.
Det vi ser är alltså renodlad propaganda till förmån för brottslighet eller rätten att bryta mot svensk lag om man vill. I förtäckta ordalag manar tidningen med andra ord till aktivism och kriminalitet. Med samma logik har klanerna rätt att ta till våld – det är synd om killarna – de vill ju bara försörja sig och samhället har förnekat dem integration genom studier och jobb.
Det som sker visar att Sydsvenskan inte längre kan betecknas nyhets- eller faktatidning. Tidningen, som sägs av Bonniers, är ett propaganda blad. Risken för fake news blir stor. Den som läser tidningens nyhetssidor kan alltså inte vara säker på om man tar del av nyktert rapporterade faktiska skeenden av vikt eller om Sydsvenskan sprider propaganda. Är det journalisterna som ytterst ska styra tidningens innehåll?
Jag frågar därför än en gång: vem kan lita på att Sydsvenskan förhåller sig objektiv i sin rapportering? Mitt svar blir: ingen.
Torsten Sandström
