De utvalda har ätit för eliten.
Ljusen slocknar i Blå Hallen.
Tusen korrekta leenden stelnar.
PK-folket reser hem.
Utklädda kvinnliga SVT-journalister har Me tooat färdig för detta år. Folket ser ändå på fotbolls VM.
———o———–
Nobelfesten är den svenska mediala finkulturens årliga höjdpunkt. Liksom i fotbollsstudion är det försnack, uppsnack, eftersnack och massor av skitsnack rörande pristagare och gäster. Den officiella förklaringen är att Sverige ska vara en kunskapsnation .
Men ingen säger sanningen. Det är prissummans storlek – dynamitkungens kvarlåtenskap – som får Stockholm att lysa. Om det bara rört sig om några tusenlappar – vem hade då brytt sig? Forskarna hade inte ens åkt till Sverige.
Nu har medierna förvandlat Nobels priser till ännu en tillställning som ska få deras eviga pristävlande att rulla – dag efter dag, månad efter månad osv. Medieföretagen planerar och journalisterna rapporterar med liv och lust.
Men ingen vågar säga att Sverige inte längre är någon riktig kunskapsnation. Visst finns det åtskilliga goda forskare. Men det finns tyvärr ännu fler som sysslar med PK-forskning. Och sedan Göran Persson lämnat grundutbildningen till kommunalpolitikernas händer krisar rekryteringen av nya forskare. Sosseregeringen tvingar Skolverket att fuska med PISA-statistiken så att det svenska resultat ska se godkänt ut. Studentmössor delas förstås ändå ut. Jämlikt ska det vara. Men tala inte om kunskapssamhälle! Tack!
Torsten Sandström
