Det räcker inte med ändringar i Brottsbalken för att knäcka klanernas mördande i Sverige. Nya regler, nya fängelser och nya verktyg åt polisen är förvisso nödvändiga. Men därmed löses inte eländet. Det behövs en förändrad organisation av polisen – framför allt dess ledning. En som har insyn i poliskåren är Peter Springare, som jobbat 40 år inom polisen och som vågar tänkta fritt och kritiskt. I Bulletin den 26/11 skriver han om detta:
https://bulletin.nu/springare-ingen-minskning-av-grov-brottslighet-i-sikte
Men det finns mer att säga menar jag. För många år sedan valdes de högsta cheferna inom juristkårens karriär för polischefer. De skickligaste administratörerna och lagtillämparna avancerade i allmänhet, utan att alltför stor partipolitisk hänsyn togs. Men mordet på Olof Palme – och en katastrofal polisutredning – visar på att något allvarligt nytt inträffat. En maffia av socialdemokrater och medlöpare tog över utredning som gick helt över styr.
Polismyndigheten hade med andra ord helt tagits över av personer som sossarna trodde på. På ett generellt samhällsplan är innebörden att S-partiets syns på kriminalitet blivit förhärskande, dvs att brott främst begås av ekonomiska och sociala skäl, men att alla i grunden är lika goda människor. Därför är det synd om brottslingar. En annan följd av S-makt är att polisens fackförening fått större makt. Hög kompetens blir då inte längre avgörande för befordran utan anpasslighet, klättervilja och framför allt rätta politiska åsikter. Om äldre tiders chefer varit något fyrkantiga och bryska bossar har nutidens blivit S-partiets mjukisklättrare, som med ljus och lykta söker efter politiska signaler utifrån.
Detta i ett chefsarbete som till största delen regleras genom en mångfald av de lagar som kantar kriminaliteten. Detta i ett jobb som kräver tuffa tag och hårda besked. Numera har poliser på alla nivåer tvingats lära sig att ”respektera” brottslingarna. Naturligtvis ska de behandlas enligt lagens bestämmelser, men inte ständigt medialt strykas medhårs, som idag sker då poliser intervjuas i press, radio och teve. Det som behövs är alltså färre förstående ord och mer av vad lagen säger, dvs maktens bestämmelser och den respekt som lagen ger.
En av den svenska rättsstatens främsta problem är att politiken fått större betydelse än lagstiftningen och att offentliga chefer tillsätts av andra skäl än saklig förtjänst och skicklighet. Att dagens rikspolischef inte är jurist blir därför ett tecken på sossarnas dröm om att mer jämlikhet ska vara samhällets främsta drivkraft. Då går det som Springare skriver i Bulletin. Ett värnande av rättsstaten kräver bättre regler i Brottsbalken, men också att chefstillsättningar sker som Regeringsformen säger. Dessutom behövs ett tjänsteansvar som eldar på chefer att följa lagens bestämmelser och inte lyssna på politiker och fackföreningsbossars åsikter.
Torsten Sandström
